Text
Oasis på Hovet
Oasis spelar på Hovet en kall januarikväll 2006. Jag förväntar mig att min kompis Martin och jag ska vara någon sorts norm för den genomsnittlige besökare den här kvällen. Orakade män mellan trettio och fyrtio som fortfarande tror att bröderna Gallagher kan ge oss valuta för pengarna. Därför känns det absurt att vi formligen vadar bland tonåringar. Ett tag tror jag nästan att de glömt släppa ut James Blunts publik från kvällen innan. Här formligen kryllade det av människor som måste gått på dagis när Oasis skrev musikhistoria.
Senast jag såg bandet var en närmast magisk kväll på Cirkus för ett par år sedan. Minnena från den kvällen gör att den här spelningen känns lite blekare än den borde. För tro det eller ej, men Oasis lyckades bitvis svänga helt hejdlöst. Allra mest i ”Lyla” som ikväll fick det där riktiga lyftet. Men också i en lysande ”Songbird”. Bandet var på gott humör och jag har aldrig sett Liam Gallagher så publikfriande. Bortsett från nämnda ”Songbird” hämtades inga låtar från ”Heathen Chemistry” eller ”Standing On The Shoulder Of Giants”. Klassiker som ”Wonderwall”, ”Morning Glory”, ”Rock'n'roll Star”, ”Acquiesce”, ”Live Forever” och ”Champagne Supernova” levererades med sedvanlig känsla. De flitigt förekommande låtarna från ”Don’t Believe The Truth” funkade riktigt bra.
Men, med den där Cirkusspelningen i minnet kändes trots allt Oasis den här gången som ett par timmars helt ok torsdagsnöje. Varken mer eller mindre.
Kvällens allra bästa minuter var utan tvekan den fantastiska ”The Masterplan” jämte alltid grymma ”Don't Look Back In Anger”. Liams röst är fortfarande hur bra som helst och Noel tog alldeles för lite plats.
Imorgon lyssnar jag på ”Lyla”, ”Songbird” och ”The Masterplan”. Plus låtarna bandet inte spelade ikväll. ”Hello”, ”Supersonic”, ”Some Might Say”, ”Columbia”, ”Slide Away”, ”Shakermaker”, ”Stand By Me”, ”Little By Little” och några till.
För övrigt måste jag efter tre empiriska undersökningar konstatera att ”Fucking In The Bushes” är ett konsertintro som heter duga. Oasis duger också. Trots att det är 2006.
Publicerad: 2006-01-26 23:55 / Uppdaterad: 2006-01-26 23:55
17 kommentarer
Nej.
#
Ska inte redaktionen initiera en misstroendeförklaring mot Fredrik W? 10/10 till The Subways häromdagen och nu är tydligen "Fucking in the Bushes" någon slags måttstock för hur man slår an en konsert. Jag tycker det är uppenbart att han skall "arkiveras".
#
Kompis, det enda som kan få mig att kliva in i arkivet är om du tar min plats i redaktionen.
#
äh, han namedroppade mig i en recension så han har mitt stöd även om han gillar musik
#
Äh, Fredrik har det överlägset bästa musiksmaken på dsc. Har gett mig massor av bra tips under åren.
#
Kan erkänna att jag köpte Standing on the shoulder of giants enbart p.g.a. "Fucking In The Bushes", makalöst intro.
#
Att gilla musik lär ju vara en fördel om man ska skriva om musik.
#
nej.
#
det var gött
#
Spelningen var helt fenomenal. De har gjort för många bra låtar, så det är omöjligt att det ska bli pannkaka utav det.
Mycket bra recension.
#
Jag tycker det är intressant att flera recensenter har totalsågat Liams sång, framförallt i "Live Forever", medan Fredrik gör rätt så precis tvärtom.
Synd att jag aldrig får veta vem som har rätt.
#
men Fucking in the bushes ligger ju på Standing on the Shoulder, fast den kanske inte räknas som en "låt" iofs.
#
Skönt att se alla tjocka gubbar bli arg aöver recensionen…(my week/alias)
#
Nej.
#
Fredrik är f ö en dsc-legend. Han ger Fruttikante 10/10 så fort han visar sitt rynkiga nylle utanför koksgrottan i LA. Cred.
#
Förresten håller jag (som vanligt) med min homie my week beats your year: Welander-tjommen har bränt sitt förtroendekapital för länge sedan. Ge mer plats åt Maria G och Agnes A i stället. Släpp fram de unga kvinnorna, etc. Det vill vi gubbar ha, intellektuell kvalitet och unga brudar.
#
Ok konsert men inte mer. Men att såga dem som i Expressen och AB är bara löjligt. Markus Larsson tjatar jämt om att han var sånt jävla fan 93-95 och sen sågar han alltid allt nytt. Det jag tror är att Markus Larsson började lyssna på dem i och med Standing on the shoulders men inte vågra erkänna detta bland sina creddpajasar på diverse musiktidningar.
Oasis kan än, Markus Larsson är slut.
#
Kommentera eller pinga (trackback).