dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Rammstein: Rosenrot
Rosenrot (CD) Rammstein
2005
Universal
5/10

Tre låtar gör ingen skiva

Lyssna

Sök efter skivan

Rammstein fortsätter sin väg mot ett mer organiskt sound. På ”Rosenrot” blickar de även åt fler håll och tar för första gången in engelska i låtarna. Resultatet är splittrat.

Första halvan av skivan är helt klart den bästa. Den andra halvan kan man rent krasst skita i att lyssna på. Nedgången börjar med ”Stirb night vor mir Don't Die Before I Do”, en balladduett-historia som bjuder på det engelska inslaget i lyriken. En riktigt dålig låt som tro det eller ej får mig att tänka på soporna i Coldplay. Skivan återhämtar sig inte efter detta debacle, trots vissa uppryckningar, men inga låtar som kan anses som annat än medelmåttiga i bandets katalog. Inga dåliga låtar, men inga heller några låtar som gör en skiva. Nederlaget cementeras sedan med ”Te Quiero Puta!”. Blås, bespara mig.

Roligare då att koncentrera sig på de inledande fem låtar som är de som tilltalar. Singeln ”Benzin” öppnar, en låt som går väl i linje med det moderna sound tyskarna har lagt sig till med på de senaste skivorna. ”Mann Gegen Mann” är en låt i klassisk Rammstein-stil, maskinellt maskulin, smutsig och hård.

Sedan kommer topparna. Titelspåret är det mest levande någonsin från bandet, med en basgång som får mig att tänka på Billy Idol och som skapar en antydan till något dansant. Melankoliska ”Spring” är en finstämd bit med ett snyggt pianoklink i refrängen. Till Lindemann låter hjärtskärande när han sjunger ”Erlöse Mich!” på sitt karaktäristiskt kraftfulla sätt. Gitarrsolot bidrar ytterligare till ett mycket gott helhetsintryck.

”Wo Bist Du” är ytterligare en dyster bit (keyboardslingan!) som jag gärna gungar med i och återigen låter den gode Till uppgiven när han konstaterar ”Ich liebe dich nicht mehr”.

Det känns väldigt tråkigt att säga det, men experimenten och försöken till utveckling är det som tar ner den här skivan. Däremot är jag förtjust i den melankoliska ådra som bandet visar upp på ett mycket tydligare sätt än tidigare, även om det blir lite väl mycket med de två avslutande nattsvarta skapelserna ”Feuer und Wasser” och ”Ein Lied”.

Tomas Lundström

Publicerad: 2006-01-09 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-12 18:56

Kategori: Recension | Recension: #3564

5 kommentarer

Jag har aldrig fattat om Rammstein är på låtsas eller på riktigt.

Medlem 2006-01-09 19:47
 

Dom är tyskar alltså är det orelevant om de är på riktigt eller inte. Tyskar existerar i en annan dimension än resten av världen.

Medlem 2006-02-17 15:50
 

sug recension!! Det är synd om er att ni inte förstår er på rammstein, och sorgligt!

Tom Oregistrerad 2008-03-26 13:12
 

Jag köper kritiken av “Te Quiero Puta!”… Men hur kan man inte uppskatta låtar som Zerstören, Hilf mir och Stirb nicht? D.v.s. 8 av 11 låtar är riktigt bra. Poesi på hög nivå.

Leafar Oregistrerad 2008-04-16 23:15
 

Håller med både Tom och Leafar
Rammstein är en klass för sig, inget band kan mäta sig med dom när det gäller poesi. Rammstein ist super, no matter what.

Jennifer Oregistrerad 2008-09-21 15:33
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig