dagensskiva.com

48 timmar

Text

Sex snabba – reggae, hiphop & soul

Lite nytt och en hel del gammalt som blivit liggande. Jag har fortfarande högvis med skivor liggande som jag skulle vilja skriva om (och också en hel del som jag helst vill undvika). Det kommer mer före jul hoppas jag.

AssassinAssassin
”Infiltration”
CD/2005
VP Records/Border

Varje år har sin smak på ragga-scenen. De senaste åren har stavats Beenie ManBack to Basics” och Vybz KartelUp 2 Di Time” hemma hos mig. I år har Assassin stått för allt det där som jag älskar med ragga. Med intensitet och närvaro har han fått mig att dansa hemma i lägenheten med ett leende på läpparna med drömmen om Kingston i sinnet (att drömmen inte är verkligheten beskrev Martin Gelin med oönskad tydlighet i Sonic #25 – nödvändig läsning). Ska du lyssna på ett ragga-album i år är det det här. (8/10)

Ital SkurkItal Skurk
”Öppna dörren”
MCD/2005
Vesper Records

När det kändes som om hela den svenskspråkiga reggaescenen höll på att kvävas av skånskan och arvet efter Peps Persson kom Ital Skurk till undsättning i somras. De gjorde det med besked. ”Öppna dörren” är ett rejält steg framåt i förhållande till den i mina öron ganska intetsägande debuten ”Det är nåt fel nånstans”. De har byggt vidare på det de hade, men har skärpt uttrycken. Den livlöshet på gräns till apati jag upplevde sist är som bortblåst, här sjuder av liv. Den här gången känns det som om de tre sångarna verkligen öppnat sina hjärtan på vid gavel utan att skämmas för det. Nu ser jag faktiskt fram emot att lyssna på bandets julskiva som är på väg ut till butikerna. (6/10)

Hearin' AidHearin Aid
”The Boom Lucy”
CD/2005
Jugglin' Records/Raw Fusion

Aaron Phiri och Damon Frost har klistrat ihop musik som Hearin' Aid sedan 1995. Hiphopen de skruvat fram i Stockholm hämtar det mesta av sin näring ur det Detroit som George Clinton färgade. Med rötterna i den elektroniska funken och med Jay Dee et al som ledstjärnor knarrar de fram ett groove som är snyggt och svängigt, men också kompakt och ogenomträngligt. Jag önskar att de öppnade upp och bjöd in lyssnarna lite oftare. Jag önskar också att de hade valt att skala bort ungefär hälften av låtarna. 22 spår på 70 minuter är helt enkelt material för två skivor och borde också ha fått bli det. Det spelar ingen roll att det är bra, jag orkar aldrig lyssna på hela skivan. (5/10)

Sean PaulSean Paul
”The Trinity”
CD/2005
VP Records/Atlantic/Warner

Tredje albumet från mannen som tog raggan till folket. Här finns så klart en hel del låtar som varit med ett bra tag (som ”Ever Blazin'”). Här finns så klart en hel del låtar som kommer att funka alldeles utmärkt på klubben. Här finns så klart en hel del låtar som trampar vatten och mest känns som utfyllnad. Mannen med raggans mest entoniga röst klarar helt enkelt inte att variera sig särskilt mycket. Nedbruten på låtnivå finns det ändå en hel del att hämta och det här är ett album att återvända till och hämta hits från under ett par månader framöver. Kanske hela vägen fram till nästa sommar. Men i ett sträck, nej tack. (5/10)

Beastie BoysBeastie Boys
”Solid Gold Hits”
CD/2005
Capitol/EMI

Beastie Boys. Jag älskar er. Jag hoppas av hela mitt hjärta att den här samlingen bara är ett sätt för er att komma ur ett kontrakt ni inte längre vill leva under. För det här är en av årets mest menlösa samlingar. Femton singlar staplade på hög utan större eftertanke. En skiva förpackad utan själ (om jag för en stund bortser från det fantastiska omslagsfotot). Jo jag vet att det finns en specialversion med en dvd, men det här!? Varför!? Det gör ont. Aj vad det gör ont. Jag vill aldrig lyssna på den. Starta nu eget och ge ut allt det där härligt knasiga jag hoppas att ni fortfarande har inom er (Ad-Rocks remix av Lady Sovereigns ”A Little Bit of Shhh” är till exempel inte helt dum). Snälla. (3/10)

Angie StoneAngie Stone
”The Very Best of”
CD/2005
J Records/SonyBMG

Det här kan mycket väl vara den sämsta samlingen jag någonsin hållit i min hand. Även om det inte är musiken det är fel på. Det är det helt befängda urvalet som förstör allt. Här finns inte en enda låt från Angie Stones utmärkta debutalbum ”Black Diamond” (ingen ”No More Rain (In This Cloud)” – någon måste driva med mig). Däremot finns fyra låtar från senaste och förhållandevis mediokra albumet ”Stone Love”. Två låtar är helt nya, en kommer i liveversion och en är en remix. Resten kommer från fantastiska ”Mahogany Soul”. Vad är problemet med det då? Att du får både ”Mahogany Soul” och ”Black Diamond” för samma pris som du betalar för den här samlingen så klart. Komplettister köper de båda nya låtarna i iTMS istället. Är det här också en kontraktsfyllare eller har skivindustrin bara blivit helt dum i huvudet och tror att vi går på vad som helst? (3/10)

Patrik Hamberg

Publicerad: 2005-11-21 23:30 / Uppdaterad: 2005-11-21 23:30

Kategori: Krönika

8 kommentarer

beastie boys slår till med ett fulare omslag än vanligt. inte dåligt. fyfan.

Medlem 2005-11-23 21:26
 

Du har skrivit fel Patrik! Artisten heter; Ass Assin ;) Designern bakom den loggan borde avskedas med omedelbar verkan.

Medlem 2005-11-24 06:59
 

när kommer:

"Sex snabba – Glam, Heavy & Hair Metal"?

Medlem 2005-11-24 15:35
 

Du har rätt om One Self, men väldigt fel om Hearin' Aid. Årets svenska album, I say.

Medlem 2005-11-24 20:01
 

Mos: Hade det varit hälften så långt hade jag hållit med dig. Men ogallrat blir det för mycket av det goda. Kanske skulle jag ändå kunna tänka mig att ge dem ett betygssnäpp högre. Men samtidigt, ävermod är en synd det med och bör bestraffas.

Patrik Hamberg Redaktionen 2005-11-28 20:54
 

watcher: Jag skulle ju rent teoretiskt ha kunnat riva av Crash Dïet, Hardcore Superstar och Gemini 5… Men jag har en hel del annat som känns mer angeläget att skriva om först. Dessutom slängde Kal G5 istället för att ge den till mig.

Patrik Hamberg Redaktionen 2005-11-28 20:57
 

Brukar man inte kalla det ragga när någon toastar till reagge musik? Typ sean paul brukar få heta dancehall oftast.

eller tycker inte du att det är så?

Medlem 2005-11-30 09:18
 

Ocke: jag är inte helt bekväm med att använda dancehall på det sättet. För mig handlar dancehall framför allt om den jamaicanska musik som kom i skiftet mellan 70- och 80-tal med Roots Radics i spetsen. Sean Paul tycker jag är ett ganska utmärkt exempel på det jag skulle vilja kalla ragga (med Beenie Man, Vybz Kartel och ovan nämnda Assassin som andra tydliga exempel).

Patrik Hamberg Redaktionen 2005-12-06 22:09
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig