Aaron Phiri och Damon Frost har klistrat ihop musik som Hearin' Aid sedan 1995. Hiphopen de skruvat fram i Stockholm hämtar det mesta av sin näring ur det Detroit som George Clinton färgade. Med rötterna i den elektroniska funken och med Jay Dee et al som ledstjärnor knarrar de fram ett groove som är snyggt och svängigt, men också kompakt och ogenomträngligt. Jag önskar att de öppnade upp och bjöd in lyssnarna lite oftare. Jag önskar också att de hade valt att skala bort ungefär hälften av låtarna. 22 spår på 70 minuter är helt enkelt material för två skivor och borde också ha fått bli det. Det spelar ingen roll att det är bra, jag orkar aldrig lyssna på hela skivan.