Recension

- The Unreal Never Lived (CD) Yob
- 2005
- Metal Blade/Border
Irriterande
Lyssna
Externa länkar
- Yob Doom
- Bandets officiella sida.
Yob, det är grejen som du kommer gilla, sa flera kompisar som vanligtvis ger mig finfina tips på band och skivor. Finemang tänkte jag när ”The Unreal Never Lived” landade i postboxen. Men se där gick man på en nit.
”The Unreal Never Lived” har nu fått sin beskärda del i cd-spelaren och kommer troligen inte att hitta dit igen. I alla fall inte på ett bra tag. Mitt enda bestående intryck är att skivan är irriterande.
Skivan är över femtio minuter och består av fyra spår. En snabb uträkning ger tolv och en halv minut i låtlängd i genomsnitt. Minst sagt matigt. Men med sådana längder följer även ett ansvar att hålla intresset vid liv, att fånga lyssnaren och dra in honom eller henne i musiken. Och inget av det lyckas Yob med.
Jag förvånas inledningsvis dels över hur för doomgenren fort det går och hur ljus stämma sångaren Mike Scheidt har. Påminner en del om en hes Dave Mustaine innan han rosslar till rösten i och med att musiken tappar fart. När det sedan knegas på i dryga fyrtio minuter till innan det blixtrar till tre och en halv minut in i sista låten så har jag tappat intresset för länge sen.
Så mycket för det tipset.
Publicerad: 2005-09-25 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-19 17:34
5 kommentarer
Mycket kreativ och nyanserad recension…inte. YOB tillhör ju toppskiktet av modern doom. "Jag förvånas inledningsvis dels över hur för doomgenren fort det går" skriver du. har du överhuvud taget något att referera till? Tyngden då? De suggestiva stämningarna? Små detaljer i musiken? Du nämner Dave Mustaine som referens. Jag fattar nada. Klumpigt att ha förutfattade meningar för att "kompisar" tipsat om bandet. Känns inte som du gett den här skivan en ärlig chans eller lyssnat särskilt koncentrerat. Nej, men så fort det är slentrianmässig thrash/döds som levereras då blir det toppbetyg direkt. Smaken är som baken det vet jag, men du har väl ändå ett ansvar att ge en liten fingervisning kring hur skivan låter och inte låta ditt bittra humör avgöra. Eller är det för mycket begärt av Sveriges största(?)musiksajt? Kram på dej.
#
Hehe, något sa mig att du skulle reagera på den här recensionen Snoid. Och du har givetvis rätt om det där med baken. Och att jag kanske kan hitta dit om jag lyssnar fler gånger. Men nu var det så att jag inte fångades in i musiken och tröttnade. Därav betyget. Toppskiktet säger du. Nej inte med den här skivan i alla fall säger jag. De tidigare har jag inte hört. Håller personligen Unearthly Trance högre. Och visst är det tungt och suggestiva stämningar, men det ligger i ju doomgenrens natur, i alla fall den moderna. Kommentaren om bittert humör tänker jag ignorera. Slutligen vill jag vända på steken: så fort musiken andas klassisk metal så är det dåligt enligt dig, för att hårddra det en aning.
#
Den här plattan är jävligt bra, men jag fattar också Dave Mustaine-referensen. Men lyssna igen Tomas och DIGGA!
#
jag har sagt det förut och säger det igen. Tomas Lundström är en värdelös nolla som borde recensera tampongers uppsugningförmåga istället för det här med musik. tjingeling
#
Tänkte bara upplysa om att det heter "hårdra". Och så ska man inte lyssna på deftoneds kritik. Tomas Lundström är en duktig skribent.
#
Kommentera eller pinga (trackback).