I förra veckan meddelade Geoff Farina att Karate är tvingade att lägga av på grund av hans tilltagande hörselproblem efter tolv år med ljudvolym från turnéer med Karate. I en kort tråd i forumet sörjdes deras försvinnande igår kväll.

I februari spelade de in och släppte den tolfte delen i ”In the Fishtank”-serien från skivbolaget Konkurrent. Det blev deras sista skiva.

I Fishtank-serien bjuder Konkurrent in band de gillar för att låta dem spela in när de har vägarna förbi Nederländerna. Karate valde att spela in åtta ganska raka hemlandskritiska spår, bland annat Billie Holidays/Lewis Allens ”Strange Fruit”, Bob Dylans ”Tears of Rage” och Mark Hollis ”A New Jerusalem”. Versionen av Beefeaters ”Need a Job”. Men det är de fyra The Minutemen-låtarna som står ut.

Kanske mest på grund av Minutemens briljans, men också för att de där lyckas harmonsisera den lite mer utsvävade stil de lagt sig till med på senare år med den punkrock de en gång inspirerades av. Och sällan har väl D. Boons, Mike Watts och George Hurleys poäng att ”Bob Dylan Wrote Propaganda Songs” när den följer efter ”Tears of Rage”. Karate jams econo i en finfin version av ”This ain't No Picnic”, en rapp ”The Only Minority” och en jazzig ”Colors”. Naturligtvis saknar Farina den där extra punchen som Boon levererade, men den näst bästa versionen är gott nog.