Recension
- Frank (CD) Amy Winehouse
- 2003
- Island/Universal
Nyskapande musik med glimten i ögat
Lyssna
Externa länkar
- amywinehouse.com
- Officiella sidan.
Amy Winehouse är bara 20 år men redan höjd till skyarna med epitet som ”2000-talets Billie Holiday” hemma i Storbritannien. Uppvuxen i Camden, London, med passionen för jazz nedärvd från fadern, började hon utmana sig själv genom att skriva egna låtar, något hon började med då hon insåg att ingen ny radiomusik sade något om hennes liv. Istället är det idoler som James Taylor, Sarah Vaughan och Carole King som satt sin prägel på Amys musik, en kombination av vokaljazz och soul med moderna hip-hopinfluenser.
I slutet av 2003 släpptes debuten ”Frank”, en skiva som verkligen gör skäl för sitt namn.
Redan på inledande spåret ”Stronger Than Me” konstateras att Amy Winehouse är något utöver det vanliga. Med sin lätt nasala sång, humor och smärtande uppriktighet skildrar hon det hon anser vara ett manligt misslyckande, också kallad ”lady boy”. Hon lyckas med konststycket att göra en låt som är fantastiskt bra samtidigt som den är något av det mest politiskt inkorrekta som hörts från de väna souljazzsångerskorna av idag. ”Help Yourself”, ”I Heard Love Is Blind” och ”In My Bed” visar prov på en välfunnen fusion av lekfullhet, frispråkighet och beatbaserad jazz medan ”(There Is) No Greater Love” presenterar en allvarligare sida hos Amy. Vinylknaster, flöjt och stillsamt piano skapar här tillsammans med hennes karaktäristiska sång en harmonisk kärleksballad.
Där många av Amys amerikanska kollegor står för mysmoral och sexkonservatism står hon för sin version av sanningen, med de omoraliska misstag och inte alltid rumsrena val som hör till (bara grejen att ha med en låt som heter ”F**k Me Pumps” känns som ett finger i ansiktet på allt vad präktighet heter). För det har hon belönats med ”Explicit Lyrics”-varning på skivomslaget.
Amy Winehouse använder sig av beprövade koncept samtidigt som hon aldrig trampar i någon annans fotspår. Hennes tycke för såväl Beastie Boys som Dinah Washington avspeglas i musiken samtidigt som hon gör något helt nytt. Det är bara att hoppas att vi får höra mer sådant från landet som sopat banan med sina popgrupper och triphopartister i årtionden.
Publicerad: 2005-04-16 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-22 20:08
16 kommentarer
Först! (jag har alltid viljat göra det här)
däremot tror jag inte att jag skulle gilla plattan.
men ändå.
önskar en bra lördag till alla som läser det här.
#
"Lite om Agnes: Pluggar i Göteborg, men har rötterna i Göteborg."
Ska det vara så?
#
Haha, jag tyckte det lät helt logiskt.
#
Låter intressant .. bra recension. Tror jag ska kolla upp denna :)
#
äntligen någon som recenserar denna! elelr hypar för den delen. amy har vatit stor i england och dess öar under ett tag nu, och denna skivan är grym. speciellt låt nr fyra!
#
Hrm, "Pluggar i Göteborg, men har rötterna i Göteborg."
#
Söt recensent.
#
blabla
#
Ibland går det lite fort när man skriver. Nu är det ändrat i bonusrutan, som Agnes hade tänkt att det skulle vara.
#
Men, det är ju du som är hon!
En bra och välskriven recension Agnes =)
#
Applicera på valfri kommentar: Idiotisk kommentar.
Jag applicerade den på Björnes.
#
I och för sig bra musik, men ack så jobbig röst.
#
säger som viktor bråttom.. hon har varit stor i uk så länge. Sverige hör bara nya svenska indieband som alla låter skitannorlunda. Open ur eyes.
#
[...] Winehouse, Pampas 23:45 För några år sedan var det bara Agnes som tjatade om Amy Winehouse. Nu är hon allas darling och pryder omslaget på Rolling Stone. Årets viktigaste konsert i [...]
#
[...] Frank (2003) [...]
#
Mästerverk!
#
Kommentera eller pinga (trackback).