Häromveckan avgjordes en oerhört viktig tävling, många har länge undrat, legat vakna om nätterna och rivit sitt hår tidigt vid soluppgången över denna komplicerade och avgörande fråga: Vilket är egentligen det bästa skotska bandet genom tiderna? Tävlingen utlystes av tidningen The List och en bok med 50 kandidater presenterades. Det är snarare ett problem att gallra bland banden än att hitta nog med band. Underligt nog hittade Lulu in på listan.

Efter att en enorm mängd människor försökt klistra fast håret på huvudet igen och gett sin röst framstod det efter mången räknande att det bästa skotska bandet genom alla tider är: 42. Nej, Belle & Sebastian. Med tanke på den ohälsosamt stora hypen hade man kunnat tro att svaret skulle bli Franz Ferdinand (plats 15) men som tur var belönades det långt och hårt arbetande bandet, bara för att dagen efter dräpas i skräpradio. Bland annat spelades en bit av ”I'm A Cuckoo” och radioprataren lät påskina att bandet var koko.

Trots bredden av den skotska musikfloran var det få elektroniska akter med på listan, Boards of Canada dök upp först på plats 41, i övrigt var det mest rock. om Mylo fick bestämma skulle han spränga hela skiten. Hans debutalbum ”Destroy Rock & Roll” kom som en gummiboll förra året och studsade in på dansgolv över hela Storbritannien. Människor blev exhalterade och pratade om frälsare. Jockey slut kopierade ”Destroy Rock & Roll” konvolutet i en hyllning till Mylo på sitt omslag, musiktidningar tyckte det var ”Årets bästa” osv.

Mannen bakom artisnamnet är en liten kille som heter Myles, han har suttit långt ute på Isle of Skye på västkusten och knåpat ihop sköna alster, tämligen ovetande om vilket genomslag de skulle få. Titelspåret inleds med en kristen röst som bestämt annonserar att rockmusik med tillhörande omoraliska danser måste förstöras i Guds namn och börjar därefter räkna upp en lång lista med artister, allt från Michael Jackson till ”Culture Club including Boy George”.

Inspelningen måste komma från en kristen föräldraförening mot musik från sent 80-tal att döma av de band som räknas upp. Det är ett guldkorn Mylo har hittar. Över rösten kommer en dunkande diskoslinga med en enveten gitarr längst ut. En helt fantastisk låt och med ett enkelt genidrag har en från början destruktiv och konservativ uppmaning till förbud förvandlats till en musikalisk hyllning.

”Destroy Rock & Roll” är en renodlad elektronisk smällkaramell. Många samplingar känns som direkt hämtade ur en hemlig 80-tals gruva. Musiken är till en del direkt simpel på så vis att den går genom öronen och direkt ner i benen. Mylo har gått glödhet på dansgolv hela hösten såväl som på hardcorenördarnas skivspelare, han har på något Håkan Hellströmskt vis lyckats charma alla från dem som endast lyssnar på reklamradio till de som färgkodar sin 12″-samling.

Trots att han hörligen är en jävligt säker dj undviker han tacksamt nog att flumma ut i långa experimentsessioner och håller sig till att göra klockrena 3-4 minuterslåtar. Mylo har tagit det bästa av alla världar och satt ihop det till en elektronisk guldtacka. Vi kan inte annat än springa ut på gatorna och ropa – Det är en ny vår!