REM var på ett mer eller mindre fantastiskt humör när de äntrade scenen. Nästan punkigt taggade. Med en vilja att förändra de som lyssnade. Att öppna våra hjärtan och hoppas på förändring. En förändring fylld av kärlek och fred.

Ja, ibland blev det nästan religiöst. Med en strålande ljussättning och en fantastisk videoproduktion fick REM Globen att vibrera och förmodligen lysa svagt i januarimörkret.

Spelningen var lång, men aldrig tråkig. Jag tyckte bandet skapade en nerv som liksom tände oss i publiken. Särskilt märkbart blev det när de valde att prata politik. Kvällens högsta jubel kom nämligen när Stipe bad om ursäkt för sitt lands agerande. Ja, den sittande presidenten hade inte fått många röster i gårdagens Globen. Näe, han hade nog inte ens blivit nominerad.

Versionerna av låtarna var överlag riktigt bra, men två etsade sig fast. ”Electrolite” var magiskt vacker, och kanske känslosammast. ”Walk Unafraid” inleddes nästan som gospel och växte till en kampsång. Mäktigt.

Resan hem ägnade vi åt att lyssna ”New Adventures in Hi-Fi”. Åh vad bra.