Äh fan, jag vet inte var jag ska börja.

Ska jag ta det positiva först eller det dräpande? Ska jag linda in det i en bakgrundsresumé om Diegos argentinska rötter? Om arbetarkvarteren runt Möllevången i Malmö? Om hur Malmö nästa år blir första staden där majoriteten inte har sina rötter i Sverige? Kanske nåt om den där tidiga svenska gangstavideon med Latin Flavor (minns ni den?). Eller något om hur delar av Malmö har nittioprocentig arbetslöshet medan mindre delar av samma ort hör till landets överlägset rikaste? Hur konsten kan frodas i misär.

Äh. Så här är det. Don Diego är en ganska kass rappare. Hans rim är lika smidiga som elefanter med träningsvärk. (Sorry. Jag vill inget illa, men det funkar helt enkelt inte.) Det blir så påtagligt när gäster som Highwon och Timbuktu gör besök i studion. Texterna är det egentligen inget fel på. Han har historier att berätta. Det är leveransen jag inte fixar.

Han gör desto bättre ifrån sig som producent. Det har han visat förr som beatleverantör till bland andra Timbuktu och Petter. Han skruvar fram ett mjukt och varierat soulfunkigt sväng som får mig att gunga med och njuta. Nedcabbade ”Don't Stop” är ett snyggt sommarbeat som med en mjukare röst än Don Diegos skulle kunna bli en mindre hit. Det är den där barbecue-hiphopen han gör bäst. Den hårdare och mörkare sidan är inte riktigt så aggressivt hotfull som jag skulle önska.

Vill du provsmaka några låtar gör du ändå bäst i att leta upp ”214 127″ med Highwon som gäster eller nakenfunkiga dansfesten ”D går runt” med Timbuk som egentlig huvudperson.