Recension
- H2-Fi – Hi-Fi Remixes (CD) Sophie Rimheden
- 2004
- Mitek/Border
För lite hjärta, för lite disco
Lyssna
Externa länkar
- Sophie Rimheden
- Officiella sidan.
- Mitek
- Skivbolagets sida.
Lite mer än ett år efter debuten, och några månader efter senaste albumet ”Miss”, har Mitek plockat ihop 13 remixer där andra människor fått ta sig an Sophies material.
Bland dessa återfinns namn som Puss, Pavan, Håkan Lidbo, Johan Skugge, Differnet och Hundarna från Söder. Upplagt för fest, alltså.
Nu blir det tyvärr inte riktigt lika kul som pappersuppställningen kanske gav sken av.
Den stora grejen med ”Hi-Fi” när den släpptes var inte så mycket autotunade röster eller sönderklippta rytmer. Nej, det var istället det som låg och gömde sig under alla lager ljud: en sprudlande, pulserande och vibrerande discokula som snurrade åt alla håll i ett rasande tempo. Liv och värme som tvingade sig fram genom det digitalvassa bollhavet som mjuka, ibland nästan bräckliga, melodier.
Allt för många av bidragen på ”H2-Fi” har missat, eller struntat i, just den kärnan i Sophies musik. Visst, idag har en remix allt som oftast inget annat än titeln gemensam med ursprungslåten och det kan många gånger ge lysande resultat. Det kan jag leva med. Däremot är det lite trist att styrkan i musiken som låg till grund många gånger helt slarvats bort här.
Det stora problemet på ”H2-Fi” är att Sophies musik av någon outgrundlig anledning verkar ha inspirerat de inbjudna remixarna till tangentbordsgazing av allra mest minimalistiskt monotona och tråkigt introverta slag. Pavans bidrag knorrar fram i ett makligt tempot utan att göra någon särskilt glad. Hundarna från Söders bidrag fungerar de gånger de väver in försynta melodislingor i sin ambienta techhouse, men det är rätt långt till ”In Your Mind”. Men båda dessa (i synnerhet Hundarna) är långt mycket bättre än det Sam Miller levererar. För att inte tala om Fenin miniminimalistiska techno som är så långt från etiketten ”Sunny Side Remix” man kan komma. Lite förvånande kommer samlingens tråkigaste bidrag från Håkan Lidbo, ett av de namn jag väntat mig stordåd ifrån. Det han gjort här känns mest som något överblivet från någon studiosession från ett helt annat projekt.
De drygt sex minuter som tillhör Son of Clay är begreppet ”remix” tänjt till sin yttersta definitionsgräns. Det är svävande klockspel som kunde vara granne med B. Fleischmanns 45-minutersmonster på ”Welcome Tourist”. Vackert och suggestivt, men lite för konturlöst och på något sätt lite malplacerat här.
Desto bättre fungerar de av de inblandade som behåller lekfullheten från Sophies låtar och blandar upp det med väl valda delar av sig själva. Den Mirwais-klippta akustiska gitarr som studsat omkring inne i Dwayne Sodahberks studio, tillsammans med digitalvispande trummor och Sophies sång är så bra som jag hoppats att hela ”H2-Fi” skulle vara. Sedan är det lite kul att både Static och Johan Skugge förvandlat Sophie till Kraftwerk. Folie ”Flow (Hasselhim)” hör också hemma i kategorin ”lyckade omstöpningar”. För att inte tala om första livstecknet från Puss på länge som inte är riktigt lika dataspelshysterisk som jag trott (och som dessutom alltid får mig att tänka på Adamskis ”Space Jungle” varje gång deras remix drar igång).
Men de två remixer som ändå är överlägset mycket bättre än allt annat möts rygg mot rygg i mitten av skivan. Den ena av dem är Differnets ambientfluffiga spår, byggt kring en stillsamt plonkande akustiskt gitarr. En remix som hela tiden vilar ovanpå en ödesmättat dallrande känsla av något långt mycket mörkare än den skogstjärnsidyll som avspeglas i den stillsamma ytan.
Men den remix som ändå är skivans bästa har gjorts av… Sophie själv. ”In Your Mind” har först strippats på Bananarama och sedan iklätts en helt annan melodikostym. En melodikostym invirad i en galet snygg och fet syntbas. Och med lite förvrängd klaustro-rap.
Kanske sitter jag för alltid fast i åttiotalet nu, men jag kan inte låta bli att tycka att remixer någonstans ändå ska vara precis så. Ett hantverk som lyfter fram och förstärker kärnan i originalmixen. Bekant, fast samtidigt nytt.
”H2-Fi” innehåller lite för många tråkbidrag som är långt ifrån att göra ”Hi-Fi” rättvisa. För lite hjärta. För lite disco.
Men så är jag ju en extended-kille också.
Publicerad: 2004-10-08 00:00 / Uppdaterad: 2004-10-08 00:00
12 kommentarer
Usch va jobbigt, en skiva som är bra men samtidigt dålig. Det här hjälper ju inte mig något. Är de6t nån mening att skaffa denna om man har hi-fi
#
Adapter: Nej, egentligen inte. Här finns några skitbra mixar, men inget som tillför för alla Sophie-fans på det stora hela och inget som är livsnödvändigt. Som vanligt när det gäller remixsamlingar är det mest intressant för fans av respektive remixare. Och vilka remixare du gillar avgör också om du kommer gilla samlingen eller inte.
#
Då tycker jag det vore på sin plats med en fullständig förteckning över remixarna och remixerna i bonusinfon.
#
Björn: Levererat.
#
luktar cash-in om denna skivan!
#
vet att det låter skitnödigt att säga det, men det är sant:
om sophie rimheden varit kille hade hon inte fått all den uppmärksamhet hon får.
hennes musik är ok, men miltals från de bästa i genren.
#
gör pluxus en remix?
det står i recensionen, men de saknas i bonus-info:n.
#
regon: Nej, du har helt rätt. Pluxus har inget med "H2-Fi" att göra. Jag skyller på att jag faktiskt satt och lyssnade på Pluxus remix av Stina Nordenstams senaste singellåt när jag skrev början av recensionen. Ändrat nu.
#
"Visst, idag har en remix idag allt som oftast inget annat än titeln"
va?
#
OCkeoffline: Ett "idag" för mycket. Borta nu.
#
re: luktar cash-in om denna skivan!
Hmm, vore trevligt .. men tyvärr inte riktigt verkligheten när det gäller försäljning av den här typen av musik.
Massmedial hype är inte detsamma som massiv skivförsäljning (dessutom är tyvärr den svenska marknaden så pass liten så det gör ingen större skillnad)
re: Ola kommentar.
Jag tycker det intressanta med remixar är att få den publik som gillar en viss artist att upptäcka nya namn och för att det är spännande att höra vad andra artister gör med materialet.
#
mitek: Helt sant. Det håller jag med om, även om jag ofta i första hand ser remixsamlingar som mest intressanta för fans av remixarna. Men min formulering fick lite klumpigt mycket övervikt mot ena synsättet.
#
Kommentera eller pinga (trackback).