Jag skulle ju inte lägga min näsa i blöt, jag visste ju det. Jag borde aldrig satt in den här skivan i spelaren. Jag borde aldrig försökt.

Tomas lät så övertygad, det här är för dig Kal. De spelar industri och grejer. Något sånt sa han. Men om Mortiis här är industri då hatar jag industri.

Mortiis är elektronisk umpa umpa med jävligt trista riff och trista gamla förlegade idéer. De låter lite som Pitchshifter när de tyckte att de var fräna, fast utan deras bubbelgumcatchighet. Nu tyckte jag rätt illa även om Pitchshifter så det är ingen bra referens.

Produktionen är slätstruken och skapar mest en sörja, sången ynklig och ansträngd. Gitarriffen är tunna som läskpapper. Synthmelodierna känns bara trötta och oinspirerade.

Jag försökte verkligen lyssna med öppet sinne. Men jag blir bara förbannad. Vill inte ens komma igenom skivan. Jag försöker gång på gång, men jag blir bara arg. ”The Grudge” är en stor slemmig bobba av grönt snor, utsnuten ur hans äckliga långa trollnäsa. Men de illaluktande bakterierna till låtar kommer inte ens från en riktig förkylning, en sån där man däckar av. Nej nej, istället är det en sån där ynklig förkylning som sätter sig i kroppen och irriterar. Arbetsmoralen och Luther gör att man inte ens klarar av att stanna hemma från jobbet. En förkylning som bara sänker humöret, men inte låter en goona i soffan med en bunt dvd-filmer och några sköna tv-spel. Värdelös alltså.

Det här är inte trollmetall, det är näsmetall.

En sak till, jag vet jag vet. Jag är dum i huvet och kan ingenting. Men i sammanhanget vill jag påpeka att de som gillar det här måste vara troll själva.