Med belgisk logik uttalas Määk ”maak”, jag gissar att de där prickarna bara är där för att vara hårdrockstuffa.

Määk's Spirit är en yvig samling jazzbanditer som rent visuellt drar tankarna till Fleshquartet och Kaizers Orchestra (fast på blås då) och med en Lars Demian-liknande figur på Conny Nimmersjö-gitarr. De spelar sina instrument ungefär som de ser ut. Till dessa herrar har man kopplat Gnawa Express som då spelar en sorts marockansk folkblues. Resultatet ett kaotiskt mish-mash av nordafrikanskt och europeiskt sväng.

Och det svänger på riktigt bra. Men lyckas ändå inte engagera mig. Det är helt enkelt inte lika bra som de fyra konserter jag redan hunnit se under festivalen och jag behöver en liten intryckspaus.

Men för att ta det från början till slutet lite hastigt. Konserten inleds utanför tältet med traditionell marockanska slagverk och Gnawa Express gör entré genom publikhavet medan hamnsluskarna i Määk's Spirit stämmer upp på scenen. Sedan gör de gemensam sak i en pardonlös jakt på det perfekt euforiska glädjegroovet.

Synd att jag inte var sugen på att följa dem.

De afrikanska instrumenten ser förresten grymt fräna ut i all sin primitivism. En stor grön låda med en pinne i och några tjocka strängar fastspända. Tufft.