I Ravels ”Pianotrio” hade Sara Trobäck och Claes Gunnarsson nästan en call and response-duell när Trio Poseidon spelade på eftermiddagen. Jag blev oväntat fångad, jag skulle ju inte ens gå dit. Men formen för Festival Rydal gör det lätt att hamna fel men rätt. Synd bara att inte kammarmusikpubliken hade lika lätt att hitta fel men rätt. Rydal är öppen till sitt sätt, men man måste åtminstone försöka för att dra nytt av det.

Yasume fortsatte och utvecklade tematiken från debutskivan ”Where I'm From the Birds Sing a Pretty Song”, med svarta hyddan projicerad bakom scenen. En aning för plojigt och bara stundtals bra. (Den stora frågan var väl hur det är med Annie?) Ännu mindre bra var Xelas solospelning (halva Yasume – John Twells) som mest upprepade egna och andras idéer från förut.

Manuals Jonas Munk borde lämnat gitarren hemma. Det räcker inte att loopa beats och ljudbilder över och runt omkring när man spelar en glättig och fånig popgitarr som lika gärna skulle kunnat komma från en ointressant publikdragande Halmstadsgrupp. Kvalité sitter i alla delar. Manuals delar räckte inte till, vare sig för sig eller tillsammans. Först när han la ifrån sig gitarren igen blev spelningen mer intressant, men det var fortfarande bara OK.

Murcof däremot. När det fyrtio minuter korta setet var slut kändes det som det precis hade börjat. Skräddare av ljud i textilmuseet. Knaster, knirk, knarr och ett mjukt beat i bakgrunden. Samplade stråkar broderar ljudrymden. Mönstret visar på skönhet.

The Tiny var precis så bra som jag hoppats. Sången vibrerar sig in i hjärtat, kontrabasen drumlar igenom mitt försvar och cellons vindlingar håller om mig. Hennes sång är verkligen dåndimpande.

Tape lämnar mig alltid ordlös, så även nu. Det är bra, men jag hittar ingen ingång. Njuter men fångas inte riktigt.

Sist avslutar ögonblicksbilder från Bremorts kommun. Tåget far med hög hög fart och vi anländer till Bremort. Sagan spelas upp i bilder och jag funderar på om ”Bremort” mer är ett performance än vad det är en skiva, egentligen. Hans Appelqvist är fantastisk.

En märklig helg är över. På vägen hem, inte till Bremort, men till Örebro kommun nås jag av dödsbud. Min kära farmor har gått bort. Tåget far med hög hög fart, men inte fort nog för att hinna ikapp henne. Borta nu. Saknad.