Irlandsromantiker ska man passa sig för.

De anordnar Saint Patrick's Day-fester i kvarterslokalen där alla måste ha lustiga fyrklövershattar, de tycker att det är hör till att bli drängfull när man går på The Dubliner (”så gör dom på Irland ju”) och Van Morrison för dem kommer alltid vara ”Irish Heartbeat”. Förmodligen tråkar de ut dig med långdragna historier om hur de måste ha bott på Irland i något tidigare liv.

Så gissa om mina varningsklockor klingade när jag fick ”Sadness Within” i handen.

Med ett bandnamn som inte associerar så lite till Den Gröna Ön, en snubbe med eldhärjat hår på konvolutet och refererande till The Thrills i pressreleasen fanns det, så att säga, orsak till oro.

Ingen fara på taket, dock.

Det här handlar om No Depression, en filtvarm produktion med knappt hörbara trummor, altcountry som lämnat såväl alternativ som country bakom sig och liksom krupit ner i den behagligt varma stämsång-sovsäcken av Big Star- och Fannies-snitt. Lite Jayhawks post-Olson, sådär.

Textmässigt snubblar de rätt ofta över tröskeln till ensamma barer och det kan väl kännas lite uttjatat och musiken är kanhända lite väl tillrättalagd för att funka hela vägen ut, men vid regniga junidagar fungerar det lika angenämt och friktionsfritt som att sticka ett par nakna fötter i solvarmt gröngräs.

Och kanske rentav en Kilkenny på det?

Skål.