Kommer man undan med att göra en överambitiöst atmosfärisk låt där texten består av en bön de flesta skära, bleka eller kritvita västerlänningar fått lära sig? Kommer man undan med att formge den som ett kors i texthäftet?

Jag har inte svaret. Men att Daniel Gadmar menar allvar, det tror jag. För den här skivan han gjort, under namnet Paper Tiger, är inte något som lyssnaren kan ta med en klackspark. Varken musiken eller texterna är direkt lättsmälta. Inte överdrivet komplicerade heller, men hela tiden med en kraftig underton av allvar.

Det finns ett anslag som Daniel Gadmar delar med en för honom – skulle jag tro – helt otippad musikalisk kollega, nämligen Johan Edlund, herr Tiamat. Den ena kommer med ljuset uppifrån, den andra från mörkret nedifrån, men båda delar en rad kännetecken:

1. Det stora allvaret.
2. Melankolin.
3. Det gotiska arvet.
4. Sångsättet.

Jag skulle vilja påstå att om Johan Edlund skulle göra en popskiva – då skulle den låta som Paper Tiger. Svärtan talar för det, liksom tyngden och låtarnas själ.

Du har kanske hört ”Swallow”, en låt som letat sig upp på radions spellistor. I så fall har du fått ett första smakprov som innehåller väldigt mycket. Gillar du den ska du kolla upp skivan.

Bitivs gillar jag den här skivan på riktigt. Svalkande pop funkar på sommaren. ”Swallow”, ”Something in the light” och ”In the shadows” är låtar jag vet kommer höras hemma hos mig flera gånger i de kommande månaderna. Men bitvis är blir det för allvarligt, på gränsen till tråkigt. Låtarna stelnar i något som känns som poser snarare än känslor.

Men som helhet lovar den här skivan mer. Daniel Gadmar och producenten Andreas Carlsson har satt samman en skiva som gör att jag vill höra mer från Paper Tiger. Intresset är väckt. På en för mig oväntad plats. Mittemellan söta Eskobar och inte fullt lika söta Tiamat.

Men, det är tveksamt om Paper Tiger kommer undan med den där versionen av ”Our Father”. Trots allt.