Säkerligen till skivbolagets förfäran passade han inte alls på att smida medan järnet var varmt. Han hade två grammisnomineringar och en stor del av journalistkåren i ryggen. Men efter den rosade självbetitlade debuten 1999 blev det istället tyst från Christian Walz i fyra år.

Det kan ju verka dumt när han lyckats charma svenska folket med sitt morgonrufs och fått dem förälskade i honom då han med myror i byxorna och överskottsenergi som ett litet barn dansat på väggar i videon till ”Lovin' Is All Right”.

Men det är skynda långsamt som är melodin när man är perfektionist. Det vet jag mycket väl om. Att brottas med prestationsångest kan ta sin tid, vilket det ofta också gör. Men nu har uppföljaren blivit som han vill ha den.

”Christian Walz” blev ett sommarens soundtrack för mig. Jag förflyttas till ljumma sommarkvällar och känner fortfarande lycka i kroppen när jag hör ”Lovin' Is All Right” och resten av låtarna på skivan. Trots glädje över att Christian Walz faktiskt var tillbaka lämnade singeln ”Maybe Not” mig skeptisk efter ett par lyssningar. Men låten hittade hem när hoppet om en varmare årstid återfanns. Och skivan är faktiskt riktigt trevlig. Bland de starkare spåren finns både ballader som ”Never Afraid Again” och snabbare låtar som ”Wonderchild”. Fast egentligen är det en ganska jämn platta, där de flesta av låtarna skulle kunna vara ”de starkare spåren”.

Christians kärlek för att mixtra och leka med ljud har fått utlopp tack vare att han själv, delvis med assistens, producerat. Egensinnigt och egenproducerat, som pressreleasen säger. I den svenska soulen saxar Christian Walz mellan Eric Gadd och Kaah, som jämförelserna säger. Snäll och söt popig soul, eller kanske snarare soulig pop.

Där debuten var försiktigare och mjukare, och på något sätt känns lite mer old school, är ljudet på ”Paint by Numbers” klarare. Vinylknastret är bytt mot ett rakare sound, och även Christians mumlande har fått lämna plats för ett klarare sätt att sjunga på. Visst svänger det fortfarande, och kan hända blir detta sommarens skiva ändå. För efter flertalet lyssningar sitter jag här och sjunger de höga tonerna tillsammans med Christian Walz.

Något som han för övrigt gör mycket bättre.