Allting är väldigt enkelt i Totalt Jävla Mörkers värld. Det är svart eller vitt. Som LO-medlem går man upp klockan fem varje morgon för att gå till jobbet och slita, alla snutar är facister, kapitalet är alltid ont och för bara ont med sig. Men det är medvetna glidningar och överdrifter, som allihop bottnar ett enkelt, tydligt val: Det är alltid bättre att skrika om en tydlig poäng än att milt diskutera en halvmesyr.

Totalt Jävla Mörker har saktat ner en del sen sist. Men de har bara kylt helvetet med några få grader, det börjar fortfarande brinna om man bara tillsätter lite bränsle. Och de spelar fortfarande rå punk. Råpunk.

Utvecklingen liknar den Black Flag gjorde efter de första energiexplosionerna till singlar, när de samlade sig till sin första fullängdare. Fast 20 år senare. Lite lugnare för att få en tyngre kraft, även om den inte är lika okontrollerad som på ”Det ofrivilliga lidandets maskineri”.

”Ondskans makt” står ut bland de andra. En riktigt bra låt. Andra som sticker ut är släpiga ”Gammal svensk arbetsmoral” som jag går och chantar lite för mig själv trots att jag varken är LO-medlem eller går upp klockan fem, renset i ”Det ofrivilliga lidandets maskineri” och ”Människans ringa värde” (saxsolo!).