Från: Marie 04-04-06 15:00
Tidigt i vintras började notiser dyka upp om en inomhusfestival i Göteborg. Som konsertstad har Göteborg länge legat i underläge, internationella artister brukar av någon anledning alltid tvärgira vid västkusten. Turnéer går bara till Stockholm eller Malmö. Men med ett gäng eldsjälar med bra musiksmak och ombyggnaden av Storan till en ordentlig konsertlokal var det givet att bra saker skulle börja hända. Till slut var 60 band bokade över tre dagar på sju spelställen, och det var en uppfriskande variation av genrer och artister med Broder Daniel som ett givet men ganska trött huvudnamn. Jag hade sett fram emot det mycket och ungefär samtidigt som den eminenta förstärkningen kom ner från Stockholm beslagtog en illasinnad förkylning min kropp. På torsdagen lyckades jag se Captain Murphy, Differnet och Four Tet. Det är ganska intressant situation när en samling människor med gungande huvuden tittar på en snubbe som med manisk koncentration pillar på en laptop. Jag är iallafall glad att jag lyckades se Four Tet innan jag försvann i sjukdom och med en stor del bitterhet missade hela festivalen. Emelie och Susanna, vad hände egentligen?

Från: Susanna 04-04-06 19:50
Det var verkligen synd att du blev sjuk Marie, men vi hann träffas en kväll i alla fall. Synd att vi inte kunde gå på Ugly Duckling. Det hade nog varit nice.

Visst kändes det speciellt med en konsert framförd via laptop. Men det var en skön stämning där inne på Nefertiti (riktigt trevligt ställe förresten!) när alla stod och var nyfikna på vad de egentligen gjorde på sina skärmar. Jag brukar alltid se framför mig hur de står och öppnar och stänger Word-dokument eller pratar med någon kompis på icq. Vad det än var de gjorde så var Four Tet som sagt kul att se. Jag och Emelie gick visserligen efter halva konserten eller så för att hinna till Marit Bergman som spelade borta på Storan. Allsången där gav en glad avslutning på torsdagens kväll.

Från: Emelie 04-04-06 22:18
Ja vad hände egentligen? Efter att ha tyckt lite synd om Captain Murphy eftersom det var så lite
folk som tittade på deras svängiga 70-tals rock och efter att vi fascinerats klart av Four Tets och
Differnets minimalistiska laptopmusik gick jag och Susanna vidare till Storan där Marit Bergman skulle spela.

Vi hade vid det här laget lyckats hitta mellan de olika spelställena i staden och tog oss dit utan
problem. Och när vi väl kom fram var det just dags för henne att sätta igång. Till en början var
det rätt segt att få igång den branschstinna publiken. (vi hörde rykten om att festivalen bara
sålt 62 armband men det kan väl inte vara sant?!)

Men efter ett tag kom vi igång och kunde inte motstå hennes varma och stora pop. Och jag
förbluffades över hur Marit verkligen har växt i sin roll som musiker och sångerska. Lyckan var
stor i vår lilla klunga som glatt sjöng med och dansade till så väl gamla hiten ”This Is The
Year” som till nya underverket ”I'll Always Be Your Soldier”.

Från: Marie 04-04-07 13:16
Jag trodde Captain Murphy skulle åsamka sig skador på scenen, lite otacksamt att rocknrollhoppa och spela gitarr uppochned för tio öldrickare. Det var inte många ”vanliga” besökare (62 låter extremt lite) men jag läste att arrangörerna inte räknat med särskilt stor biljettförsäljning. Lite tråkigt dock, varför är branschmänniskor så stela? Men det fanns ju dessutom gott om seminarium, gick ni på några intressanta?

Från: Susanna 04-04-07 15:17
Nja, det var ju det där med att blir bekväm av sig i en stad. Jag var dessutom rookie i Göteborg. Så på dagarna njöt vi ganska mycket av det fantastiska solskenet och såg staden. Som promotion för Göteborg tycker jag att City Sound fungerade väldigt bra. I och med att konserterna var utspridda i skilda delar av staden fick jag en uppfattning av Göteborg och hur allt hänger ihop, som jag aldrig hade fått annars. Men det var faktiskt lite fånigt att missa seminerierna. Vi hade verkligen all välmening med att gå dit. Men all välmening slutade istället med att det blev en otroligt lugn fredag. Den avslutades på Sticky Fingers med Division of Laura Lee, lite dans och lite fotboll.

På lördagen såg vi en ganska trött spelning av Broder Daniel på Trädgår'n. Eller ja, vi såg faktiskt aldrig hela spelningen eftersom vi gick till Storan istället. Där gjorde Clinic en betydligt mer underhållande insats, iklädda sina sjukhusdräkter. När de var färdiga bjöds det på Storan på någon slags ”branschfest” som även den kändes ganska trött. Desto mer liv i luckan var det på Pustervik, där Silverbullit gjorde en (mer eller mindre) hemlig spelning. Det var nog faktiskt första tillfället under hela festivalen som vi var med om att det var ordentligt med folk på ett ställe. Och det känns egentligen som en ganska talande sammanfattning.