Det har hunnit gå hela fyra år sedan albumdebuten Quantastical Quantasm men en av Gonkyburgs finest, Jonas Quant, har verkligen inte legat på latsidan sedan dess. Förutom livespelningar, DJ-uppdrag och klubbverksamhet har han hunnit byta skivbolag ett par gånger och göra remixer åt, bland andra, Jazzinho, Jol och Kaskade. Vid sidan om det har han knåpat ihop Getting Out.

Det tar inte många sekunder innan man inser att det har hänt en hel del med musiken sedan Quantastical Quantasm. Har man hängt med på resan sedan dess och hört någon av de EP:s och 12″:or Quant släppt kan inte de allt mer påtagliga jazzinfluenserna undgått någon. Så när de grooviga trumbreaken, eleganta stråkarna och wah-wahgitarren på inledande Get of my Line möts av en jazzig blåssektion är allt precis som förväntat.

Sedan fortsätter det gunga på i samma småfunkiga, nu-jazziga stil. Visst finns det fortfarande ett rejält houseinslag men nu är det underordnat. Getting Out är snarare houseig jazz än jazzig house. Överlag både mer melodiöst, up-tempo och, i låtar som latininspirerade Chills ‘n’ Thrills och Never Thought That, dansgolvssvängigt.

Det finns egentligen så mycket att tycka om. Percussionbonanzan i Revenge, de knasbra stråkarna i Getting Up, den krispiga produktionen, Quants känsla för medryckande rytmer, sångarnas klockrena insatser, detaljrikedomen. Underligt nog vill ändå inte Getting Out fastna hur mycket jag än spelar den. För hur elegant, snyggt och ”rätt” det än låter känns det också väldigt anonymt. Det spelar ingen roll hur mycket musiken puttar och lockar, den lyckas ändå inte slå an den där sista men ack så viktiga känslosträngen hos mig.

Framförallt ligger det i att många av låtarna aldrig riktigt bränner till. Self Control är trots sin fläskiga basgång inte särskilt spännande funksoul, Babu snuddar vid house-muzak mer än –musik och trion Miracle Man, Come and go och Tryin’ gungar på fint men lyfter aldrig. Även om den sistnämnda växer en hel del tack vare Jonatan ”Ernesto” Bäckelies sånginsats.

Fast gillar man avspänt svängande houseig nu-jazz bör man nog ge Getting Out en chans även om jag personligen inte riktigt kan släppa tanken på hur bra det här hade kunnat vara.