För ungefär ett år sedan intervjuade jag en musikprofessor. Anledningen var att jag en natt vaknade upp ur en mardröm där all musik hade tagit slut, alltså alla låtar som finns att skrivas hade redan skrivits. De allra mest innovativa musikerna försökte klinka ihop nya låtar men allt lät som Beatles. Det finns ju bara ett visst antal ackord och med tanke på hur många låtar som finns borde kombinationerna ta slut.

Så jag frågade professorn och han lugnade mig med att förklara att det är omöjligt att låtarna kan ta slut eftersom antalet ackord, harmonier och takter kan kombineras i oändlighet. I releasen till ”Idiot Box” konstateras det att ”Man skulle kunna tro att popen var slut. Att melodier redan har varierats till max och att bitterljuva texter har pressats ut mellan sorgsna pojkläppar på tok för många gånger. Efter en lyssning på The Virtues nya EP ”Idiot Box” kan popälskaren andas ut.”

Jag vet inte om man klandra The Virtues för att ha räddat popen men det här är förvånandsvärt uppfriskande. Första spåret slår en som en stekpanna i pannan. The Virtues flirtar väldigt mycket med 60-talet men inte på ett sliskigt sätt, mer en självsäkert och ödmjukt vis. Att skriva träffsäkra popmelodier kan de.

Tydligen släpptes deras första skiva i ett flertal länder och diggades speciellt mycket i Frankrike, det kanske bara är jag som bor under en sten men varför hörs de inte mer? Hur som helst är det här en lagom lång utmärkt och välspelad pop-EP.