Europe har återförenats. På riktigt. Och i väntan på en helt ny skiva släpps nu en samling med tillhörande DVD för att marknaden ska kännas av.

Frågan är bara vem som förväntas köpa detta? Europe har ju samlat sig tidigare. De mest lojala fansen har redan köpt en Europe-samling. (Men, rykten gör gällande att kön ringlade sig lång när bandet häromdagen signerade dessa produkter i en skivaffär i centrala Stockholm.)

Tiden har gått. Och inte varit helt skonsam mot de här låtarna. De kommersiellt tillsmörade pudelhymnerna som tog bandet ut i världen dominerar på denna dubbel. Och de låter faktiskt ganska gräsligt idag.

”Rock The Night”, ”Superstitious”, ”Carrie”, ”Cherokee”, ”The Final Countdown”, ”Halfway To Heaven” och deras kompisar låter inte bra och ser inte bra ut heller. DVD:n riskerar att locka fram fler skratt än nostalgiska ”måste köpa detta”-vibbar. Den skulle kunnat vara sammansatt av Killinggänget.

Nej. Bortse från de här låtarna, liksom från de få osläppta låtar som presenteras här. De har knappast saknats av någon tidigare och borde inte tagits med nu heller.

Det mest intressanta med den här skivan är de få låtar som tagits med från bandets två första skivor. Då Europe fortfarande var unga hungriga rockers från Upplands Väsby. Med moppemustasch och naturligt rakt, stripigt hår. De låtarna håller faktiskt fortfarande. Med kraft och full fart framåt rullar ”Stormwind”, ”In The Future To Come”, ”Scream Of Anger”, ”Wings Of Tomorrow” och ”The King Will Return” fram. Det kunde ”Seven Doors Hotel” också gjort, om de tagit med originalversionen av den istället för den nyinspelade version som fanns med som B-sida på någon singel under pudel-eran.

Det är alltså inte någon fingertoppskänsla som kännetecknar urvalet på den här dubbeln. Den är tillrättalagd, traditionell och ganska konserverande. Skippa den och försök hitta de två första skivorna med Europe istället. Eller köp Joey Tempests soloskivor. De slipper du feta, polyfoniska åttiotalssynthar, artificiella trumljud och sånt som gör flera av Joey Tempests ganska stabila poplåtar onjutbara idag.