Jag älskar er. Jag ville säga det först. Så pass mycket att det känns som mitt ansvar att ge er några genvägar till framgång hos mig (och oss).

Det finns nämligen en sak som de flesta av er misslyckas med.

Följebrevet.

998 av 999 texter som följer med en demo undviker effektivt att berätta vilken sorts musik jag kan förvänta mig att få höra på skivan i kuvertet.

De flesta brev ser ut ungefär så här:

Hej!
Vi är ett band som spelat tillsammans i två år.
Det här är vår andra demo.
Hoppas ni gillar den.

MVH

Bandet

Det där räcker ju inte. Vi tar emot alldeles för många skivor varje dag (lyxproblem, jag vet) för att hinna lyssna igenom alla. Det gäller bolagssläpp såväl som demos.

Så lyssna nu noga.

Skriv vad ni spelar för sorts musik. Det gör det lättare för oss som tar emot att skicka skivan vidare till lämplig recensent.

Nu menar jag inte att ni ska ge er på att recensera er själva eller tvinga in er i något sorts fack om det känns obekvämt. Men någon sorts ambition för vad ni ville uppnå med inspelningen skulle jag vilja se. Stämpla sedan med ett brett rock om det känns obekvämt att säga actionrock eller ett svävande electronica om ambient känns för snävt (även om jag tycker att ett fantasikittlande ”fullkomligt galen emofunk med inslag av glitchrock” vore roligare).

Överkursen är så klart att önska sig en recensent. Ni får göra det. Jag lovar att demon hamnar där ni önskar i så fall.