dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Clay Allison: Love on Depression Street
Love on Depression Street (CD) Clay Allison
2004
Wild Dog Music/Border
7/10

Trombonen färgar vemodspopen

Lyssna

Sök efter skivan

Med bra blås kommer man långt. Ta Clay Allison från Linköping. Ett band som gör ganska ordinär vemodsfärgad pop av klassiskt svenskt märke. Låt vara att bandets låtar höjer sig något över mängden, men det är blåset som gör skillnaden.

För med en trombon som hanteras med känsla skapas magi. Fred Wesley. Nils Landgren. Viktor Brobacke. Kanske inte namn som spontant får dig att tänka på kritvit pop sprungen ur Linköping. Men den gemensamma nämnaren finns där. I ett glänsande instrument med anor från 1400-talet. Med en dragmekanism som ger instrumentet en fullständig kromatisk skala. Med det utomkroppsligt välsmakande alternativnamnet dragbasun.

Ett instrument som Niklas Larsson i Clay Allison hanterar med känsla. På ett sätt som fått den här skivan att snurra varv efter varv i mina spelare de senaste veckorna.

Men, inte bara därför. Det ska tas till protokollet att bandet har en samling starka låtar med sig. De ångar på som ett välpolerat Isolation Years genom den här skivan. Gitarrerna är ibland tunnare än en spetsgardin och ibland betydligt vassare. Orgeln fyller ut och ger låtarna fart framåt. I baksätet sitter basisten och trummisen och trycker på framåt. Med energi. Med intensitet.

De hämtar kraft från ett gäng komponenter som känns igen från andra band som gjort mer eller mindre djupa avtryck i den svenska pophistorien. Det finns något oerhört traditionellt över den här skivan. Vemodet. Sättet det gestaltas i låtar som ändå inte känns särskilt ledsamma. Helheten är tajt, homogen och tämligen svängig. Det är genomarbetat och genomtänkt, men aldrig tråkigt.

Låtar som ”On the take”, ”Aftermath”, ”Drive by” och ”Million dollar race” lyssnar jag gärna på om och om igen. För att inte tala om euforiska ”Good, clean” som du kanske redan hört på din radio. Där trombonen tar låten i överljudsfart rakt upp till pophimlen. Där ett tjockt polyfoniskt ljud skruvar sig runt trombonen som en frispark signerad Roberto Carlos. Där Clay Allison visar upp sig från sin allra bästa sida.

En sida som gör att jag gärna fortsätter lyssna på Clay Allison, och samtidigt inser att trombonen är en av populärkulturens allra mest underskattade framgångsfaktorer. Även i detta kritvita sammanhang.

Vemodspop från Östergötland. Med trombon. En av vinterns positiva överraskningar.

Fredrik Welander

Publicerad: 2004-02-19 00:00 / Uppdaterad: 2004-02-19 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2454

19 kommentarer

ville bara var först.

någon Oregistrerad 2004-02-19 00:02
 

två

bengt magnusson Oregistrerad 2004-02-19 00:05
 

Robust skiva, inte sant?

Lilly Connvally Oregistrerad 2004-02-19 00:09
 

så nära, men ändå så långt borta

erik Oregistrerad 2004-02-19 01:21
 

Hette inte bandet Hope Sandoval var med i innan Mazzy Star Clay Allison?

Type-O Oregistrerad 2004-02-19 09:19
 

6

6 Oregistrerad 2004-02-19 09:28
 

FLÄMT!!!! Fredrik Welander skriver en recension utan att använda ordet ”komp”!

STOPPA PRESSARNA!!! Oregistrerad 2004-02-19 10:22
 

låter intressant!

såg videon på MTV oxå.

gullig.

ska absolut till Debaser ikväll o kolla in dom.

john Oregistrerad 2004-02-19 11:16
 

Det va helvete vad tråkiga skivor som recenseras här. När får vi se Punk, Rock´n` Rolle, Grindcore, hardcore, hiphop recensioner?

Jävla bra sida egentligen, idén mm, men mer variation tack!

snorren i örat Oregistrerad 2004-02-19 16:13
 

Kul att Clay Allison uppmärksammas! =)

En trumpet: -oiiio<| ~~

popup Oregistrerad 2004-02-19 17:49
 

Snorren: Du kan själv vara med och förändra detta. Skriv en gästrecension. Om något du själv vill läsa om. Klicka på ”Gästrecensioner” uppe till höger på sidan.

Fredrik Welander Oregistrerad 2004-02-19 23:02
 

han ville ju läsa mer om en viss typ av skivor,inte skriva om dom

jujje Oregistrerad 2004-02-19 23:20
 

Kanonbra

musiclover Oregistrerad 2004-02-20 16:27
 

Vem har skirvit låtarna?

Pelle Oregistrerad 2004-02-20 16:29
 

det gläder mig att ni uppmärksammar högklassig erotisk litteratur även här på dagensskiva. mitt favoritäventyr med westernhjälten clay allison måste nog vara ”ståndrätt”. aldrig har väl clays ”underarmsstora rödsprängda köttpelare” gjort livet så osäkert för bovar och banditer som då. vilket är ditt favoritäventyr? skriv och berätta.

anders Oregistrerad 2004-02-20 19:23
 

Någon påstod att Clay Allison inspirerats av Lloyd Cole – stämmer detta? Isf är det ju högintressant. Albumtiteln påminner lite om Lloyd's ”Down On Mission Street”

RJ Oregistrerad 2004-02-22 16:54
 

Det stämmer. Sångaren har lite lloyd i sig!

don´t get weird on me baby Oregistrerad 2004-02-23 12:27
 

ville bara säga att Clay allison är bäst!

=) Oregistrerad 2004-08-25 19:36
 

[...] Jag blev blixtförälskad i det här bandes formidabelt svängiga poplåt Good, Clean för ett par Ã…. På den här skivan inleder de med den perfekta uppföljaren till den förälskelsen. C’mon C’mon är nämligen en av årets allra bäst svängande poplåtar med hets, sköna körer, feta klaviaturer och alldeles fantastiskt trombonspel av Niklas Larsson. [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig