Hon upptäckte Ulf Lundell genom texterna. Samlingsboken ”texter. noter. bilder.” inspirerade Anna-Maria Hallgarn till att göra föreställningen ”Rått och romantiskt”, som hon också turnerat med några år.

Men hon har aldrig lyssnat på Lundell. Så ingen ska tro att detta är en tandlös hyllningsskiva.

Endast genom noter och texter har Hallgarn tillsammans med Bo Hülphers, Ola Norrman och Mikael Jöback skapat sina egna versioner av 14 låtar av Lundell. Utan att lyssna på originalen.

Kaxigt? Vågat? Eller kanske helt rätt.

Likheterna med hur Lundell själv gör de här låtarna är inte många. Orden är samma. Melodierna går att känna igen. Men där Lundell använder gitarrer, piano och rocksättning, där kryddar Anna-Maria Hallgarn och hennes kamrater låtarna med vibrafon och diverse klaviaturer, samt slagverk (från leksakståg till plastdunkar).

Det låter annorlunda.

Bra eller dåligt? Det beror nog på ditt förhållande till Lundell. Är du en hårdnackad puritan kan din mage nog kännas konstig efter en genomlyssning av den här skivan. Har du aldrig brytt dig om Lundell kanske du kan upptäcka något nytt. Själv pendlar jag. Ibland skapas små underverk av gamla utnötta låtar. Som i ”Snart kommer änglarna att landa”. Den får nytt liv fjärran från vanliga julrutiner och alla gamla samlingar. Minimalt med instrument bakom Hallgarns känsliga sång. En version som med all säkerhet finns med på min spellista kvällen före julafton nästa gång.

”Dansa nu” blir en återhållen men grymt svängig och intensiv historia. Jag väntar på explosionen. Ett klimax som aldrig kommer. Där tilltalar det här sättet att tolka Lundell mig mest. Eller i den dramatiska versionen av ”Aldrig så ensam”. Naket och långsamt i versen. Sen knasigt bombastiskt och intensivt i refrängen. Mycket snyggt. Liksom den lågmälda dramatiken i ”Hjälp mig genom natten” och ”Het vind”.

Men det håller inte alltid. ”För dom som älskar” gör mig åksjuk. Trots att Lundells egen åttiotalsdoftande inspelning känns utdaterad, har den en ursprungskänsla som Hallgarns knasversion inte riktigt får fram.

Det finns några nummer till som inte heller känns helt bekväma. Men, jag rekommenderar den här skivan varmt för dig som vill höra Lundell på ett nytt – och annorlunda sätt.

Anna-Maria Hallgarns sätt att närma sig en ikon är spännande. Det är resultatet också.