Recension
- Grace Days (CD) I Am Robot And Proud
- 2003
- Catmobile/US import
På ett moln ovan årsbästalistorna
Lyssna
Externa länkar
- Cat Mobile Records
- Det fina skivmärket norr om United Fakes of Biggabush.
- Darla
- Gourmetonlineshop som drivs av svenskättlingen James Agren.
- SVT Agenda
- Lars Adaktusson jobbar på SVT.
Som en plötslig kanonad av solstrålar som letar sig ner mellan takåsarna en gråmulen trist djävla dag står han där. Shaw-Han Liem, en student från Toronto, Kanada, med ett namn bättre än vad en brandmanagement-konsult från IHM kan förstå. I Am Robot And Proud. Ett namn som får mig att le. Garden sänks. För estetiken, skivmärkets namn, vilka han har arbetat med, vem han remixat, hur han ser ut. Allt sitter som en smäck. Filtret är mosat. Jag tar på mig upplevelserecensentrocken med stolthet, den en riktig kritiker inte befattar sig med, och säger sug en älgröv till det Horace Engdahlska finrummet. Och när jag sagt det tänker jag på punkare från förr, på Krunch från Sundvall och på Äggtapes. Goa killar. Som Shaw-Han Liem. Inget hyckel. Ingen uppblött socialism light à la Arena och dess ”För allt som är bra – mot allt som är dåligt”-stance. Medlemmar i schyssta klubben. Makers of svampiga dimridåer. Tala ut för fan. Stå för nåt.
Så all you pissratz där ute. Utan att förklara mina åh-så-adekvata sidewinders har ni allaredan hajjat. Det är en tummen upp. En åtta with high recognition factor. En fantastisk skiva. Som den lama recensentkåren skulle skrivit om, om den inte satt i knäet på ni vet vilka. Sicken kille jag är. Som med intakt integritet, total självdistans och med machete hugger mig fram. Som en caterpillar som simmar sidströms mot skiter la jag i. Så här på juldagen.
Ta således fram anteckningsböckerna, sitt ner i soffan med ett glas fesljummen julmust, så ska farbror Anders, Eder alldeles egen electronica-musikens Strindberg, gäcka, häcka, pocka och locka och helt enkelt göra allt för att den här krumeluransamlingen ska vara rolig att skriva och ha tillräckligt högt obs-värde för att ni ska köpa den här skivan. Genast. Gå till darla.com där ni kan lyssna och köpa. Darla, som för den som inte vet det, är ett av de motståndsnästen man bör känna till för att navigera rätt. Fylld av musik som sjunger som den vill. Som bor i egensinniga oaser som väntar på att revolutionen ska komma. Motsatsen till CD Wow som ju är för folk från Borås som just upptäckt AFX eller tror att Miss Kittin är electro. 1200 skivor mainstream-gegga inköpt i bulk. Skulle lika gärna kunnat vara sjutums-spik eller sorklökar. Näe, checka Darla istället. Eller boomkat.com eller smallfish.co.uk.
I Am Robot And Proud handlar om precision. Om att ha kristallklara visioner. Om total hängivenhet och kompromisslöshet. Om ny elektronisk musik, ny pop, om indie plus Cubase. Om cream for beatz och solsocialism. Om dolkar som önskar rota runt i elitens representationsfyllda bukar som hänger där som äckliga manifestationer av in-your-face-orättvisa. I Am Robot And Proud-prylen, åh haleluja, antyder det som kommande generationers New Shotgun Journalister kommer förlösa genom att göra. Att sätta ner fötterna, vara explicita och aldrig i helvete nöja sig med att få de däringa legitima icke-svaren av den ålhala topnotchpolitikern som alla vet ljuger men som slingrar sig undan med 9:e gradens brylépuddingsretorik. Då, i en skimrande morgondag, kommer vi kunna njuta av att se Lars Adaktusson ta av sig sitt neutrum-nylle och vid mötet med en skandiachefs sjuttioelfte maktmissbruksskandal höra Dr Objektivität fälla lansen med fältslagsskriet: ”Näe, nu ljuger du, det ser och hör vi alla, i direktsänding här på Teve”. Och sen skjuta honom i huvvet med en haubits (courtesy Bofors) och därefter kröna akten genom att stirra in i kameran och viska ”This IS entertainment”.
Inne i musiken med Shaw är vi mitt i bonusnivån i ett Mario Bros-spel. Ranta runt och norpa bonusbananer med elaka pygméer i astrimmade mintgröna Pontiac Valiant i hälarna. 8-bitspop. Hypnotisk och charmig elektronisk toytronix som klippt och skuren att värma upp kalla diskussioner med. Det perfekta valet som förband till en Dark Funeral-konsert eller bara på pin kiv över hela jordklotet oavbrutet i 322 dagar för att omdefiniera vad som är smalt och vad som är mainstream. Vackra, naiva små sockersöta känselspröt som doftar Freescha och Pet Shop Boys. Besläktat med Cex och den store B. Fleischmann. IDM-knapriga rytmer till delikata nogsamt utvalda pop-pelikaner.
Eller varför inte referera till allas vår Doktor Kosmos och hanses ”Cocktail”-period. Med Si Beggianskt Noodles-flabb, Sigur Rós-respekt och avslappnat way ahead utan att ta i det minsta. Liksom.
Skit i Basement Jaxx, snurresprätt och fyrkantiga BMW-dyrkande niggers called 50 Cent, Jay-Ceee or what knulling ever står att läsa på mediers årsbästalistor. De är ändå alla helt fel ute. This is da shit. Garanterat inte med på deras listor. Vilket ger plus i karma i sig.
Näe. Ni andra, ni intelligenta kräsmagade och allmänt belevade män och kvinnor i vilken åldersläst som helst. This is da nu shit.
Publicerad: 2003-12-26 00:00 / Uppdaterad: 2003-12-26 00:00
47 kommentarer
ya!
#
ja
#
Verkar vara right down my alley!
#
Hurra! Hurra! Hurra! Precis så här vill jag ha min electronica. Melodiskt, lekfullt, naivt, nostalgiskt, vackert. Tack och bock!
#
Men snälla nån.. hur tänker man när man sitter och tramsar ihop sånt här?
”I Am Robot And Proud-prylen, åh haleluja, antyder det som kommande generationers New Shotgun Journalister kommer förlösa genom att göra. Att sätta ner fötterna, vara explicita och aldrig i helvete nöja sig med att få de däringa legitima icke-svaren av den ålhala topnotchpolitikern som alla vet ljuger men som slingrar sig undan med 9:e gradens brylépuddingsretorik. ”
Det är ju bara ordbajs! Ge mig en ordentlig recension nån gång som inte bara är en rolig stilövning där recensenten försöker hävda sig själv och komma på ”roliga” ord och -meningsvrängningar.
#
Den patetiska indiemoralismen visar återigen sitt trendnervösa ansikte. Jag gillar Darla och Boomkat. Men även Aphex Twin och folk från borås.
#
Jag kommer från Borås.
#
Jag gillar Aphex Twin. Trots att jag kommer från Borås. Dessutom bör ung man lära sig att läsa innan han klampar genom isen.
#
Ohnej: Vad bra att du riktigt tydligt får fram vad du menar. Bra att du tog med ett citat från recensionen som ju låg väldigt långt bort och mycket dold så att folk verkligen förstod vilken ordbajsare jag är tillskillnad från dig, rejäla människovalp, som behöver rejäla recensioner gjorda på det där konformt askuliga sättet vi lärt oss av de kompetenta riktiga journalisterna i Ohnejs garderob (under p-tidningarna).
#
Porrdaniel: Snyggt designad och eftersträvansvärd form du har på din signatur. Är du frisör eller?
#
Hej Anders, store man. Det är jag själv som talar. Sover ni? Hallå! Får jag bo hos er? Jag tar inte mycket plats.
#
Vad bra, då gillar jag dig. Men inte den attityd jag tycker framkommer av ovanstående skrivna alster.
#
Danne! Tjoho. Du sover inte. Sketabra.
Vilken attityd avser du? Den i recensionen eller den i kommentaren. Och, när du sagt det, så säg mig också vad det är du gillar (folk som gillar Borås och AFX?).
#
Haha, jag gillar ”skit i…läsa på mediers läsa på årsbästalistor”
Alltid lika roliga att kolla in recensioner/kommentarer, även om jag har svårt att förstå era recensenter. Men jag har förstått att ni inte vill vara som flera andra.
#
håller med om att recensenterna här ofta spårar ut utan att lyckas med det. om de nu absolut vill skriva sin penisförlängare till recension kan de väl skriva varje recension två gånger, varav den ena ordentlig och med ett uns saklighet.
#
Har lyssnat på några Mp3:or och det låter helt klart intressant.
Vad gäller recensionen så tycker jag det är kul och uppmuntrar alla försök till avvikande koncept, stil och upplägg. Även om just denna andades en aning för mycket julglögg för min smak.
#
Anders är min nya favorit-recensent. Yay!
#
Jag gillar inte recensionen eftersom den enligt min tolkning uppvisar en slags ”jag/vi vet bättre än de flesta”-attityd (de flesta = merparten av både kritiker och musiklyssnare i allmänhet). Dvs, den uppvisar det som jag påhittat kallar trendnervös indiemoralism. Indiemoralism som i att den recenserade skivan minsann är hängiven och kompromisslös i (underförstådd) motsatthet till ”annan musik”. Trendnervös eftersom många (iofs ej nödvändigtvis du) som använder denna typ av retorik är precis lika trendstyrda (inom den egna ”indie-gruppen”), som den som totalt låter sig styras av MTV, kritiker etc.
När jag skrev att jag gillar dig var det mest en reaktion på att jag inte orkar bli provocerad av ngn som anmärker på min signatur. Vad det gäller Aphex Twin så har jag gillat honom sedan länge och vad det gäller Borås så kommer några av mina vänner därifrån.
Om det var så att du ville veta vad jag gillar/lyssnar på mest just nu är det bla Jan Jelinek, Jay-Z, Prefuse 73, Soft Pink Truth, Venetian Snares, Outkast, Neptunes, samt det mesta på Chain Reaction.
Hej då.
#
Children are fools
#
Jag gillar dig anders.
Blev underhålld av rec. allt som betyder något, att slå ihjäl tid.
Tack.
#
jag stör mig på ”bmw-dyrkande niggers”.
#
”I Am Robot And Proud-prylen, åh haleluja, antyder det som kommande generationers New Shotgun Journalister kommer förlösa genom att göra. Att sätta ner fötterna, vara explicita och aldrig i helvete nöja sig med att få de däringa legitima icke-svaren av den ålhala topnotchpolitikern som alla vet ljuger men som slingrar sig undan med 9:e gradens brylépuddingsretorik. Då, i en skimrande morgondag, kommer vi kunna njuta av att se Lars Adaktusson ta av sig sitt neutrum-nylle och vid mötet med en skandiachefs sjuttioelfte maktmissbruksskandal höra Dr Objektivität fälla lansen med fältslagsskriet: ”Näe, nu ljuger du, det ser och hör vi alla, i direktsänding här på Teve”. Och sen skjuta honom i huvvet med en haubits (courtesy Bofors) och därefter kröna akten genom att stirra in i kameran och viska ”This IS entertainment”.”
och ärligt. kan någon översätta det här åt mig. vill se om jag ungefär fattade.
#
haha..ni skrev BOFORS!!!
forza bobcats!!!!
#
Marky Mark: Läs INTE in dåliga saker i ”niggers”. Det är det bara politiker som gör. Jag har INTE på något endaste vis använt det i stället för afroamerikaner för att ge uttryck för en dold rasism. Jag har använt ordet för att jag tycker det i sitt sammanhang passar bättre. Men om någon stör sig på det mer så tar jag gärna bort det.
#
….: Sakliga recensioner skulle betyda att ni kära läsare skulle sitta och läsa nothäften och se listor på intrumentparkar och märken på trumstockar varje gång ni besökte oss. Värdeneutral redovisning av recensionsobjekt. Nä, tack.
Jag skriver recensioner jag själv skulle vilja läsa. På det sätt jag finner passar bäst. Precis på samma sätt som jag ger ut musik jag skulle vilja köpa. Jag letar helt efter egen maskin och har riktigt svårt att förstå hur man orkar göra på något annat sätt.
De flesta journalister som skriver på vanliga publikationer vill egentligen skriva fritt och obegränsat men de hålls tillbaka av, bland annat, en slags puttenullgullig pimpinett-inställning och platsbrist.
Om du med saklig menar från poesi och upplevelser befriade texter med blott artistens namn, hemvist, bakgrund, antal skivor gjorda, producentens namn och bakgrund, instrumentuppsättning, beskrivning av musiken genom jämförelse med annan musik och slutligen en bedömning över hur skivan står sig i sitt sammanhang, så tycker jag att rena sådana alster vore boring. En kombination som surfar högt och lågt och bångstyrigt uppochner och har med det som varje skiva tarvar är bättre tycker jag. Varje enskild skiva kräver sin egen språkskrud tycker jag. Dessutom är det ett gott betyg när ens text får upphovsman/kvinna att identifiera sig med beskrivningen. Då har man lyckats IMNSHO.
#
Marky Mark: Du undrade om du förstått en del av texten rätt. Så här:
I Am Robot And Proud = känslan man skulle få av att se framväxandet av en ny slags sanna journalister som inte nöjer sig med att spela upp lögner i direktsänding och som bjöd på lite livskvalitetsbefrämjande överraskningar.
#
Verkligen jättebra! Kolla också upp remixen på Destinys Child – Independent woman!
#
electronica måste vara den enda musikstilen som det inte kommit en enda bra skiva ifrån. fy fan!!
#
Arg skåning: Du tröttnar visst aldrig på att pyssla om ditt goda namn ;-)
Vad har du hört inom ”electronica”, denna ofantliga genre där begreppet i dag omfamnar i stort sett all icke 4-4-taktsbaserad elektronisk musik. Berätta! Så kanske jag kan hjälpa dig hitta nåt du gillar inom elektronisk musik. För om du gillar att gilla så måste det vara motiverat att hitta nya stilar att gilla eftersom det leder till att man får mer att gilla. Vilket per definition kan sägas vara önskvärt.
Jag blir dessutom nyfiken. Vad gillar du för musik arge skåning? Tipsa mig så undersöker jag så kanske ditt mödosamma letande efter bra musik får ännu en anhängare i mig.
#
Anders – låt din recension vara det den är. Du behöver inte nödvändigtvis visa all din uppdämda osäkerhet genom att fylla 50% av kommentarerna med försvarstexter. Eller?
#
Junk: Vilken blick du har! Som kan penetrera och klä av människor in på kroppen bara genom att läsa en text.
SJÄLVKLART bär jag på osäkerhet inom mig. Men inte när det gäller musik. Den handlar om andra saker.
Kan du utveckla din tankegång. Annars kan du väl bespara mig dina oneliners. Jag skriver för att jag älskar musik och vill att så många som möjligt ska upptäcka de fantastiska förbisedda artister som tigs ihjäl av den rådande (o)ordningen.
Varför skriver du?
#
Junk igen: Jo, jag glömde en sak. Jag tycker att det är roligt att läsa kommentarerna och att prata med er. Det är liksom därför jag skriver här.
#
Heythatsmybike: Gillar nya numret skitmycket!
#
ett rekord slår den här recensionen: av kommentarerna är mer än hälften skrivet av recensenten. tuff, rentav säker kille.
#
Anders verkar hata mej. Då hatar jag Anders. Anders är dum och pretentiös.
#
Klart jag kan. Jag tycker din text är helt ok och tycker definitvt att ambitiösa texter är ett högre mål i sig. Varudeklarationer är inte speciellt kul att läsa.
Dock. Den osäkerhet som jag angriper kommer av att du svarar på _alla_ kommentarer. Det ger ett synnerligen oproffsigt intryck. Kommentarernas främsta funktion är inte att vara feedback för dig (det tar de flesta recensenter via mejl) utan att vara en diskussion kring recensionen och musiken bland besökarna.
#
Uj, här händer det saker. Anders skriver schysst, kanske inte orginellt men med humor å glimten i ögat, eller?
Skönt att ”få” en sådan här recension som lättar upp lite i vardagen. Adaktusson är en bra männsiska men det känns som folk gör narr av honom då han har en ganska slapp frilla som ser grymt porös ut..
Inte helt oväntat att folk skulle läsa ”niggers” till det sämre, men men så är det bara.
#
Respeck.
#
Bra jobbat Anders. Tycker att interaktionen mellan skribent och läsare för övrigt är ganska otillräcklig på dsc.
#
Att snacka med läsare som åtminstone antas vara intresserade av musik är en a uppsidorna med DSC för mig. Att ha ett sånt här såkallat interaktivt system och hålla käften känns vrickat.
Jag skriver här för att jag kan massor om musik som jag vill dela med mig av. Jag vill rikta ljuskäglor på fina musiker som ger mig styrka att tya igenom en inte helt skön verklighet.
Ungefär.
#
Så här ser avsändarsignaturen från och med nu ut.
På förekommen anledning.
#
Jag föredrar fan Per Bjurman framför det där. Vidrigt.
#
interaktion-va bra- vad kostar grejset?öh?
#
nu gör du en sak människor gör alltför ofta, och man blir så irriterad.
vad kommer detta ifrån att _anta_ att människor är helt dumma i huvudet för att de kritiserar något, förmodligen något hjärtligt. anta att jag vill ha en manual? tror du på det själv så varsågod.
det här är en dålig recension, det är min åsikt.
och jag tror den är roligare för dig att skriva än vad den är för andra att läsa.
har 100 recensioner boken från förra året. där gjorde ni recensioner som både var kul och itnressanta att läsa av men som man ändå fick en uppfattning av om hur musiken lät från en medelmåttig nivå. ibland spårar ni ut så totalt att man måste leta upp tio band ni liknar musiken med bara för att – såklart vill man lära sig.
men sluta vara så arg.
#
Låter lite som Bola – Soup tycker jag.. om nu någon gillade detta kan dom ju ta o provlyssna den skivan..
#
Sån här tysk brunnsmusik är alltid svängig och glassig. BUMPA forever!
#
Har varken hört skivan och inte heller flertalet droppade artister i recensionen, men recensionen var tamejfan riktigt kul. Kanske inte så väldans bra, men underhållande! Hö!
#
Kommentera eller pinga (trackback).