Kanske vet ni det inte, men Brant Bjork en smått legendarisk snubbe, i alla fall inom de s.k. stoner-kretsarna. Brant har nämligen varit med i både Fu Manchu och numera nedlagda Kyuss. Två mycket välmeriterade stonerband.

Första skivan av Brant, ”Jalamanta”, är fortfarande en av mina absoluta favoritskivor. Brant har på den skivan lyckats göra låtar som har förmågan att bara ”gå på”. Alltså, låtarna har inga direkta verser eller refränger och är i motsats till Kyuss och Fu Manchu bra mycket lugnare men därmed inte mesigare.

Nåväl, nu handlar det om hans senaste alster, som är nummer tre i ordningen och går under titeln ”Keep Your Cool”. Här handlar det om en ganska basic ljudbild med trummor, bas och gitarrer i första rummet, alla spelade av Brant himself och med ett väldigt sparsmakat spel. Här och där dyker en och annan analog syntslinga upp, vilket är mycket trevligt att höra. Jag har alltid varit lite svag för gamla analogsyntar. Brant har även bemödat sig med att sjunga på nästan alla spår på skivan, vilket han inte har gjort i lika stor utsträckning på de två tidigare albumen.

Man skulle kunna likna Brant Bjork vid en mindre kommersiell Lenny Kravitz och precis som Kravitz är han inte rädd för att blanda in andra musikinfluenser i låtarna. Utmärkt!

Vid första genomlyssningen av ”Keep Your Cool” blev jag smått besviken. Låtarna har mycket mer vers- och refrängkänsla, vilket ibland förstör den sköna känslan som ”Jalamanta” ger. Trodde jag till en början i alla fall, för efter ett par lyssningar växer skivan och man börjar faktiskt digga den riktigt hårt. Ta till exempel titelspåret ”Keep Your Cool”. En skön jazzig dänga som sätter sig som sirap i håret och man får vissa Red Hot Chili Peppers-vibbar av den. Eller den råcoola ”Gonna Make the Scene”, med äckligt sköna analoga syntar och ett soft dunk i trumljudet. Löjligt bra!

Det fina med ”Keep Your Cool” är att alla låtar har sin charm och sitt sound, och varje ny låt utmärker sig från den föregående, både låtmässigt och stilmässigt. Det känns ändå inte som att man tappar tråden, utan man kan lyssna på hela skivan och få en homogen känsla. Måste ge ett extra plus för det ultracoola soundet på skivan. Allt är rätt, trummorna är plufsiga och fina men inte för mäktiga, basen är rund och go men ger ändå ifrån sig ett tydligt basljud, gitarrerna är rena och distade men hela tiden med en bevarad värme.

Ge denna platta ett par lyssningar så växer den enormt mycket. Observera att det inte finns några så kallade hits på denna skiva utan den innehåller ”bara” en samling mycket bra låtar. Inte ett mästerverk som ”Jalamanta”, men väl värd sina pengar och bra mycket bättre än det mesta ni har i skivstället redan. En rolig, cool och annorlunda skiva att spela upp i vilket sammanhang som helst. Den heter ju ändå ”Keep Your Cool”! Hur rätt är inte det!?