Jag heter Anders Bersten, är 37 år, har tre barn, sambo, Volvo och bor i ett pastoralt paradis på landet. Sedan 1990 har jag verkat som musikjournalist och skivbolagsman för en rad uppdragsgivare (Aftonbladet, Borås Tidning, Östgötacorren m fl) och inom musikindustrin för Border, MNW och NONS. Min malligaste grej är mitt egna skivmärke Dot som företog hoolaballoo och skrammel mellan 1997-2000.
Under 2004, närmare bestämt i augusti, kommer Dot tillbaka på flera nya ben. Som skivmärke, distributör, bokningsbolag, musikförlag och PR byrå. Om du vill veta mer om Dot checka www.dot.se, uppe i juni.

Jag är såld på gräddgul, farlig, marianergravsdjup pop och elektronisk musik. Och jazz. Och dub.

Jag har 15 000 skivor. Det tycker Kal och Fifi är mycket. Det är det inte. Min kompis Michael Reinboth, grundare av Compost Records och Tysklands motsvarighet till vår Mats Nileskär, har över 50 000 skivor i en för detta ändamål särskilt hyrd våning i München. Richard Dorfmeister, också han en vän till den coole kille som jag måste vara, har en hel källare med dub under Studio G-Stone i Wien. Det är mycket. Även på närmre håll finns stora samlingar. Anders Ahlbäck, Borås motsvarighet till ett par skitiga långkalsonger på scen med AC/DC, har ännu mer. Ingen vet riktigt hur många. Hur många har du Anders? Mejla mig på anders@dagensskiva.com så berättar jag för kidzen.

Musikbranschen står inför ett purgatorio. En oundviklig förändring där varumärket blir alles och där kunskap om målgrupp och förpackning får en betydelse som i styrka och kraft kan jämställas med markandsföringsbudgetar. En evolution som således leder fram till nånslags efterlängtad demokratisering. En potentiell renässans för människor som kan och tillhör på sant.

Jag är solsocialist. Vi anser att pengar finns i överflöd. Det är en myt och en lögn att säga att det inte finns pengar till reformer. Det är bara att höja skatten, ta tillbaka de pengar som de rika med hjälp av en bugg i systemet felaktigt och likt en tjuv en gång stulit från oss andra. Och så säljer vi golfbanor i Båstad till rika tyskar. Och alla de näringslivstoppar som inte vill stanna kvar i sandlådan när vi tar deras hån-arvoden bjuder vi in i en lyxig container som vi dumpar i Kattegatt. Case closed.

Med värme och vänlighet,
Anders