Recension
- Until the Sadness is Gone (CD) David & the Citizens
- 2003
- Adrian/Border
Inte bitterljuvt, mer som det är
Lyssna
Externa länkar
- The Citizens
- Officiell sida. Här beskriver David alla låtarna med egna ord.
- Adrian Recordings
- David & the Citizens skivbolag. Här kan du ladda ner b-sidan till "The End"-singeln, "Ain't no Good News".
Till ”New Direction EP” hade Sverige blivit vant vid David & the Citizens. Den hyllades precis som om det var där de tog det stora steget. Det tycker inte jag. På ”New Direction EP” upprepade de sig. Men eftersom de fortfarande var David & the Citizens blev det ju ganska bra ändå. De hade inte samma upptäckarlusta som tidigare, ingen utveckling.
Så naturligtvis blir jag lycklig av att höra den egentligen ospännande trummaskinen i inledningen på ”The End”. Lycklig för att de har använt den. Och lyckligare ändå för att Tummel kommer in och klezmerar upp mig i det blå.
Jag har långt ifrån landat när de smäller av den värsta bomben på hela skivan. Mikael Carlsson trampar igång trummorna, Magnus Bjerkert ställer sig på tå med tuppsträckt hals för att brista ut med sin trumpet och David & the Citizens gör sin version av soligt lycklig karnevalspop som de kallar för ”Graycoated Mornings”. Mitt blod rusar och jag önskar att sommaren inte redan tagit slut. Men naturligtvis är inte David & the Citizens sig själva om inte David Fridlund sjunger ”I'm not crying, honey / I'm dying” samtidigt som rytmsektionen och blåset spelar upp till fest.
De fångar en känsla av gammal skillingtrycktradition, Träd, gräs & stenar-progg och 90-talsswindie. Men samtidigt är de helt egna. David & the Citizens har en förmåga att låta lyckan blandas med vemodet. Inte bitterljuvt, bara som det vanliga livet. Lyckan existerar hela tiden parallellt med sorgen. Därför är det inte svårt för Conny Fridh att skutta runt på scen samtidigt som Alexander Madsens gitarr lägger en sorgsen slinga till Davids olyckliga ord. Det är inte en motsättning, det är bara som det är.
Kanske är det därför det är så underbart att sjunga med till David & the Citizens. Jag kan inte ens låta bli om jag försöker. Det låter helt säkert illa, särskilt på stan med hörlurar över öronen. Men det stämmer så bra att göra det, jag vill inte låta bli. Så har det varit sedan jag lärde känna David och de andra medborgarna för första gången.
”New Direction EP” är den ep som hittills sålt mest av alla Citizens ep:s. Jag hoppas därmed att de får det riktigt stora genombrottet nu, särskilt som ”Until the Sadness is Gone” innehåller de stegen framåt som ”New Direction EP” saknade. Mycket känns igen, mycket är till och med precis som vanligt. Men rörelsen finns och det räcker för mig.
Betyget är egentligen ointressant. Skivan har sina brister, jag älskar den ändå. Precis som jag gjorde med ”For All Happy Endings”.
Publicerad: 2003-09-05 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-13 15:57
31 kommentarer
Ja!!!
#
Förväntningar, förväntningar.
#
jag blev tyvärr besviken på skivan
#
Äntligen!!
#
nja jag vet inte. redan vid ”new direction” anade jag oråd. det sköna soundet från de tidigare släppen lät helt plötsligt polerat, tröskat genom det farliga filtret många producenter vill använda.
b-sidan (”ain't no good news” – första singeln) känns som mer tillbaka där det var förut- känsligt, oputsat och okonstlat.
band som vill så mycket blir ofta så lite. ”for all happy endings” kommer alltid ha en plats hos mig, men ”sadness”, nja. jag behöver nog lyssna lite till..
#
men BCQ då?
#
JA till BQ, NEJ till BCQ. Och NEJ till David and the Citizens också, för den delen. Som om det inte vore illa nog med Bright Eyes…
#
Nej till BCQ. De kan varken sjunga eller skriva vettiga texter på engelska – nya skivan är emellanåt rent pinsam…
#
Aldrig tänkt att sätta mig in i bcq men efter vad jag sett allt ont ni har att säga om dom så blir man ju verkligen sugen!
#
Vad/vem är BCQ?
#
Trist skiva.
#
jag tror björn är lite advesjuk på BCQ för att dom har både mer talang o är snyggare än honom. :P
Att det inte kan skriva vettiga texter är ju en smaksak… jag tycker inte att Ceacars Palace kan skriva vettiga texter heller. Och Limp Bizkit. Listan kan göras väääääääääääääääldigt läng… men det jindrar inte mig från att gilla deras låtar. Allt behöver inte vara vettigt. Bara det känns bra… det är skön musik helt enkelt.
Fast smaken är ju som röva… delad.
#
Men snälla sluta tjata om BCQ och glädj er istället för att D&tC är tillbaka med ny skiva. JAg vet att jag kommer att bli besviken eftersom mina förväntningar är orimmligt höga men vad gör det jag kommer att lära mig at älska den här skivan lika mycket som jag älskar For all happy endings..
#
åå helvete..
#
verkar jävligt schysst.
fast.. BCQ?
#
Mars Volta då?? Årets platta!! Sedan kan alla svenska depprockare i tonåren fara och flyga. Åt h-vete med BCQ och all skit!
#
Äntligen!! Äntligen!! Äntligen!! Äntligen!! Äntligen!! Äntligen!! Äntligen!! Äntligen!! Äntligen!! Äntligen!! Äntligen!! Äntligen!! Men, g behöver nog lyssna lite till..fastnya skivan är rent ACE.
#
boooring
#
8/10 är den definitivt värd, minst!
samtliga låtar på skivan är smått magiska… lika bra som for all happy endings..
#
Tycker den inte alls var like bra som förra.
#
All rockmusik tillhör Satan och det som tillhör Satan skall brinna i helvetet. Nej fina psalmer skall det vara.
#
För alla som inte har stenkoll eller gillar rebusar: BCQ = Bad Cash Quartet… o de har just släppt sin tredje fullängdare
#
Mars Volta! Japp! Det är årets bästa skiva! Givetvis! Den tillsammans med Locust skiva, och kanske Iran ´The moonboys´. Hm. Bästa svenska är väl Moneybrother, det finns inte så mycket annat bra direkt. Kanske opeth. Eller möjligtvis the Knife. Hipp hipp hurra!
Belle & Sebastians nya är också bra.
Hoppas inte björns vänners skiva blir för dålig.
Skål! Skål! Skål! Fotbollsmål!
#
Jag måste säga att jag blir förvånad att det inte skrivs mer positivt om David & the Citizens här på Dagensskiva. Jag är kräsen när det gäller musik och David and the citizens definitivt ett av de bästa svenska banden tillsammans med bl a Cardignas, Kristoffer Åström & Hidden truck, Isolation Years + några fler
#
Åh, vill ha!!!
#
Cardiknas
#
Jag har lyssnat på skivan sen i tisdags, och tycker den nog är bättre än debutalbumet. Jag måste erkänna att jag är lite skeptisk till valet av The End som singel, det kändes mer som ett albumspår än en singelrelease. Å andra sidan finns det allting på det här fantastiska albumet. Mina favoriter är ”Let's not fall apart” och ”As you fall (I watch with love)”, där den sista är en av de få låtarna som existerar som får mig att börja gråta. även grey coated morning är som recensenten säger, lysande.
#
halvbra skiva.
nån låt är riktigt bra…men ibland blir david and the citizens jobbigt ojämna..låter som ett the commitments band ibland (silver jacket girl) och som ett smörigt smashing pumpkins (american winds)
och lite tafflig ska
här och var.
Tycker också att produktionen är lite tam.
#
7/10 känns helt rätt.. vissa låtar är lite tveksamma.. men överlag så är den fantastiskt bra, synd att den inte kommer upp i for all happy endings klass bara. :p
#
Har inte lyssnat så himla mycket på skivan än, men min spontana reaktion är att den inte håller samma klass som förra skivan. Hoppades och trodde verkligen att den skulle vara lika bra, men flera låtar är helt enkelt inte tillräckligt starka. Visserligen kanske skivan växer, men jag kan inte tänka mig att en enda låt på nya skivan kommer slå exempelvis ”now she sleeps…”, ”something not sunlight”, ”i've been floating…” och 4th of july” från förra skivan.
#
Hej!
Jag tycker denna skiva är värd 9/10 lätt. Vacker och genomträngande popmusik är totalt underbart!
Man ska inte jämföra skivor för mycket med varandra för då kan det bli väldigt konstigt. Ingen skiva är exakt lik en annan…
#
Kommentera eller pinga (trackback).