Efter den glada öppningen med Homy gick mitt konsertbesökande i stå. Mer eller mindre. Smög förbi akter som Gogol Bordello och Soulfly utan att stanna upp några längre stunder. Lät bli att se Håkan Hellström (eftersom han passerar Örebro om bara ett par dagar). Glömde bort både Die Muttant och Jeans Team. Dåligt av mig.

Stereo Total föll på tvålåtarstestet. Efter konstaterandet: ”Doktor Kosmos-musik”, lämnade jag snabbt Apollo bakom mig.

The Ricochets stannade jag vid i sex-sju låtar. Hade hoppats på lita mer gas och var inte riktigt upplagd för deras djupblå melankoliska rock just då. Det var egentligen inte dåligt, bara inte vad jag önskade mig just då. Under festivalens gång ironiserade jag lite över att det var för lite action rock. I sanningens namn ligger det nog ett mått av ärlighet i det. Jag hade varit fullt nöjd med ett Gluecifer, ett Dee Rangers eller ett Satirnine.

Långt senare var jag egentligen på väg mot Pluto-scenen för att få åtminstone få en glimt av ett mer eller mindre oannonserat Svenska Akademien när jag fastnade framför Nasum på Andromeda-scenen. Jag vet inte varför, men jag stod i alla fall och flinade lyckligt brett. Trots att de mest ägnade sig åt toktempo och skriksång under det partiet av konserten. Jag föredrar egentligen när de bryter ner och thrashgroovar. Fick ändå två låtar med Akademien som gör att Augustibuller känns lockande trots att jag bara kan åka över fredagen.

Ägnade mig senare intensivt åt att missa Ralph Myerz & Jack Herren Band. Igen. Jag tänker inte försöka mig på någon intelligentare bortförklaring, men konstaterar att det kändes som ett riktigt beslut just då. Mer tveksamt idag, dagen efter.

Allt som allt har jag haft tre trevliga dagar i Arvika. Rent personligen skulle jag ha velat sett ett något annat urval på rocksidan. Där fanns egentligen ingenting förutom Fireside jag verkligen ville se i år. Jag skulle också gärna ha sett någon mer hiphopakt än den enkla Looptroopbokningen. Kanske MBMA, Peshi eller, om man får drömma en liten stund, The Roots (som trots allt är på Europaturné just nu utan Sverigespelning tillkännagiven).

Å andra sidan följer Arvikafestivalen sin egen linje med osviklig säkerhet. Det kan mycket väl vara förklaringen till att slutsåltlappen fick sättas på luckan.

Ps. Bästa maten var utan konkurrens den vegetariska thaiwoken (men visst var den väl tio kronor billigare i Hultsfred?).

Pps. En önskan till. Ett par toaletter på pressområdet till nästa år.