Det var egentligen helt utan förväntningar jag gick till Andromeda-scenen för att kolla in Homy. Mest var det väl Nina Natri som lockade, det ska jag erkänna. Jag påmindes snabbt om hur mycket jag faktiskt saknat hennes röst sedan hon lämnade Fidget. Men jag var också lite nyfiken av anledningen Anders Lennartsson (vars karriär jag följt på avstånd sedan jag såg honom stå längst fram för Elephant i demotältet på Hultsfred för en herrans massa år sen).

Jag missade ”Bus Stop” förra året. Jag har inte hört debutalbumet ”Music Box”. Jag har läst ljumma recensioner.

Blir därför glatt överraskad av deras ”dubdisco möter synthpop”. I studio är de en trio, på scenen sex män och en kvinna. Och vilken kvinna sen. Nina studsar glatt upp och ner trots att hon gissningsvis inte är helt kry (under hela konserten dricker hon te med citron och honung för att hålla halsen i trim). Klädd i vitt dansar hon snygg studsig robotdisco konserten igenom.

I en låt kommer Emmon in på scenen för att hjälpa till med sången. I en annan får vi skön vocoder som påminner mig om att dub är granne med funk.

Efter dryga 30 minuter är det hela över och då står några av de sent ankomna och skanderar efter en repris av konsertöppnaren ”Bus Stop”. Jag lämnar platsen med ett leende på läpparna och ett löfte till mig själv om att kolla upp skivan och ignorera de hittills ljumma recensionerna.

En bra start på festivalens sista dag.

Nu skiner solen igen.