Jo, det är faktiskt sant. Fireside var riktigt glada när de stod på Vintergatan igår. Till och med Pelle lyckades fyra av några snälla och glada repliker mellan låtarna. Ni som följer bandet vet att det inte hör till vanligheterna.

Musikaliskt var det lika bra som bandet var oväntat glatt. Ljudet var också, till skilllnad från i Hultsfred, riktigt bra. Det enda som kändes lite trist var att inte fler var där. Folkmängdsmässigt hade konserten passat bättre i favorittältet Apollo.

Å andra sidan. Jag har bara en sak att säga till er som inte var där: ”skyll er själva.”

Fireside gav oss verkligen allt vi ville ha. Särskilt Kristofer var på ett strålande humör och stod för de skönaste gitarrmanglingarna och total närvaro. Ofta med ett lyckligt leende på läpparna mellan låtarna.

På sätt och vis önskar jag att jag kunde ha stått tillräckligt stilla för att ta anteckningar, men det funkade inte. Jag förlorade min kropp och själ till Firesides ångestrock redan när första ackordet slogs. Jag har med andra ord svårt att återge upplevelsen med annat än att det var alldeles alldeles underbart.

Årets näst bästa festivalkonsert och ett av de där tillfällena när upplevelsen tar över och du kommer på dig själv med att ha lämnat närvaro och analyserande åt sidan i en timme. Hundra procent intag. Lyckorus. Så sjukt bra.

Detta sagt av han som en kvart innan konserten sa: ”äh, musik är överskattat.”

Tack Fireside för att ni bevisade att jag hade fel.