Det finns några jobbiga typer av country. Den radioanpassade Shania Twain-stilen som är så käck att hälften vore nog, är en av de jobbigare, tillsammans med den inavlade patriot-countryn.

Jag kan knappast påstå att mina förväntningar på Rosanne Cash ”Rules Of Travel” var speciellt höga när jag fick skivan på mitt bord. Det fullkomligt gräsliga omslaget fick mig att vilja ge bort skivan omedelbart.

Men, Rosanne Cash överraskade mig. Hon bjuder inte på Shania-vibbar. Inte heller patriotiska knaslåtar. Istället levererar hon ganska skön och tillbakalutad popcountry. Det är avskalat, eftertänksamt och lagom melankoliskt.

Bäst är utan tvekan duetten med pappa Johnny Cash – ”September When It Comes”. En långsam, lätt sorgesam historia där Johnny – som vanligt – låter ett steg närmare döden för varje ord han sjunger. Bra är också svängiga ”I'll Change For You”, där Steve Earle gästar på sång. ”Hope Against Hope”, skriven av Jakob Dylan och Joe Henry bjuder på ett behagligt gung.

Visst finns det ett par trista låtar på den här skivan, men som helhet imponerar den på mig. Den har faktiskt mer gemensamt med The Cardigans senaste än du tror. Eller för den delen många av The Walkabouts alster.

Rosanne Cash har inte samma omedelbara energi som Neko Case och Gillian Welch. Men istället bjuder hon på en rejäl dos självsäkerhet och naturlighet.

Mycket bättre än jag – fördomsfullt – utgick ifrån. Låt inte det hemska skivomslaget skrämma dig i onödan.