Jag vill härmed deklarera att jag inte vill skriva om en svenskspråkig punkskiva igen. Jag klarar inte mer nu. Texterna är för bedrövliga, musiken är för kass. Jag står inte ut. Ni behöver inte skicka mer i ett försök att motbevisa mig. Jag vill inte lyssna.

Det handlar inte om att jag inte står ut med texter som handlar om pattar, rövknull och annat mer eller mindre vulgärt. Jag fixar det. Jag gillar det till och med om det framförs med någon form av skicklighet. Det finns ingen sådan här.

Det handlar inte om att jag inte klarar av politisk musik. Jag gillar politisk musik. Men det får vara någon form av intelligens i resonemangen. Någon form av verklighetsförankring. Annars kan det lika gärna vara.

Det är inte det att jag inte gillar punk. Det gör jag. Men det måste verkligen inte låta illa för att vara punk.

Här finns nästan bara musik som missuppfattat hela grejen.

Jag ber om ursäkt för att jag generaliserar. Det ligger inte i min natur, men jag vill bara göra klart att jag inte klarar av mer av den här varan nu. Och trots allt finns ett par grupper här som jag skulle kunna tänka mig att höra av igen. Ironiskt nog har de jag helst skulle höra igen lagt av (Lok – hur hamnade de i det här sammanhanget egentligen?).

Jag önskar att fler här valde den vägen.

Sen får pressmeddelandet försöka provocera fram en medelmåttig recension hur mycket det vill. Att antyda att vi som skriver om skivan skulle såga den baserat på något annat än vad vi tycker om den är så dumt att jag saknar ord.

Det här är inte bra. Det är uselt.