Recension
- Unrest (CD) Erlend Øye
- 2003
- Astralwerks/Source/Virgin
Tio musikaliska vykort
Lyssna
Externa länkar
- â€The Amazing Voyages of Herr Erlend Øyeâ€
- Erlends egen webb. Han gillar sin text STOR.
- Astralwerks
- Skivbolagets presentation av Erlend Øye. Med möjlighet att lyssna på de fyra första spåren från â€Unrest†i Real Audio-format.
- Kings of Convenience
- Skivbolaget presenterar KOC. Med en hel del lyssningsmöjligheter.
- Environ Records
- Hemvist för Morgan Geists Metro Area.
- Jolly Music
- Officiella webben.
- Prefuse 73
- Warp presenterar Prefuse 73.
- Minizza
- Väldigt söt officiell webb.
- Mr. Velcro Fastener
- Kardborrens webb.
- Schneider TM
- Knastrig webb.
- Ladytron
- Gruppens officiella sida.
- Four Tet
- Domino Records presenterar Four Tet.
- Røyksopp
- Skivbolaget presenterar Røyksopp.
- Alfie
- Alfie bor givetvis i Alfieville.
- Andy Votel
- Andy Votel presenteras av Twisted Nerve.
På många sätt är â€Unrest†en fullt logisk fortsättning för Kings of Conveniences Erlend Øye. Först kom â€Versus†där artister som Ladytron, Four Tet, Røyksopp, Alfie och Andy Votel elektrifierade Kings of Conveniences akustiska pärla â€Quiet Is The New Loud†och visade hur väl deras avskalade låtar håller för en sådan behandling. Sedan har Øye själv lånat ut sin mjuka stämma till Røyksopps singelsläpp â€Poor Leno†och â€Remind Me†med lika strålande som vackert resultat.
Så att han nu tar steget fullt ut och uteslutande rör sig i den elektroniska sfären är väntat. Men även om han själv står för låtskrivandet känns det samtidigt fel att kalla â€Unrest†för â€bara†en soloskiva. Det handlar lika mycket om ett projekt där Øye under ett års tid rest omkring i USA och Europa och låtit producenter i metropoler som New York, Rom, Berlin och Uddevalla sätta tänderna i hans låtar. En ny producent och ny stad för var och en av de tio låtarna.
Med det upplägget kan man lätt tro att â€Unrest†spretar åt lika många håll som det finns producenter och även om det till viss del stämmer, det är i sammanhanget ofrånkomligt, är det ändå en förvånansvärt väl sammanhållen skiva. Naturligtvis beror det till stor del på att Øyes lätt vemodiga, trallvänliga och i grunden enkla poplåtar har en så väldigt tydlig särprägel att de klarar av att leva sitt eget liv oavsett vilken omgivning de stoppas in i. Det känns att de skulle fungera precis lika bra i ett akustiskt â€gitarr och sångâ€-format som i den detaljrika digitala kostym de klätts i här.
Men en nästan ännu starkare anledning är Øyes mjuka melankoliska röst som dominerar skivan från början till slut. Den kanske inte är så anmärkningsvärd i sig men när den ställs mot de vassare elektroniska bakgrunderna blir kontrasten både väldigt njutbar och spännande.
Samtidigt är det också så att de inblandade producenterna, trots att de alla satt sin egen profil på musiken, ändå på något sätt har haft samma utgångspunkt. Det finns en tydlig förkärlek till det glada 80-talet i samtliga produktioner. Inte så att soundet är daterat på något sätt, tvärtom så är produktionen glittrigt ultramodern, men överallt finns tydliga hyllningar till tidig house, techno, electro och elektronisk pop.
Att sammanfatta hur musiken på â€Unrest†låter är därför inte heller det lättaste men melodiös elektronisk technopop är nog en gångbar beskrivning. Faktum är att skivan ibland blir så enhetlig att den, med tanke på sitt upplägg, känns lite småtråkig. Det är inget fel på vare sig låtarna eller produktionen, men om man, som Øye, nu ändå gjort sig omaket att resa världen över för att få olika infallsvinklar på sin musik skulle variationen kunna ha varit större.
Vilka låtar man föredrar blir nu mest en fråga om nyanser. Men när melodierna tillåts att frontalkrocka med Jolly Musics upphackade produktion och old-schoolbeats i â€Prego Amore†eller Schneider TM får knasa till dem i bubblande vackra â€Like Gold†växer de lite extra. Samtidigt är det svårt att motstå housegunget i Morgan Geists varma â€Ghost Trainsâ€, de blippande syntharna och handklappen i Soviets italodisco-flirt â€Sheltered Life†och Kompis mjukt dansande â€Sudden Rushâ€.
Och inget av det andra på â€Unrest†är, som sagt, egentligen mycket sämre men känns stöpt lite i samma form och det var väl ändå inte riktigt det som var meningen. Lite fler mer vågade produktioner hade inte skadat.
Fast enhetligheten gör också att skivan blir en, lite för välpolerad, men ändå till slut både intressant och skön samling musikaliska vykort från Erlend Øye.
Publicerad: 2003-02-18 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-11 22:41
23 kommentarer
dagens klyscha: det glada 80-talet.
#
Every party's got a winner and a loser / I'm jumping out of the game by being the referee.
#
Uddevalla's taking over. Vänta bara. Frågan är bara vad Kompis gjorde där.
#
Rundspark mot röd dörr
#
Jahaja, då är det bara att vänta in att MUSIKBYRÅN gör _ännu_ ett reportage om erland och hans kings of convenience. Ett tag kunde man ju f-n inte slå på musikbyrån utan att det var en kings of convenience-special, liveupptagning eller bara en 10 minutersintervju med de sega norrmännen
#
vadå vänta in? såg du inte senaste programmet..
#
Jag tycker det låter helt okej.. men som sagt, lite för tråkigt.. allt låter mer eller mindre som Remind Me fast en smula sämre..
#
Det är inget ”omak” att resa världen över.
#
jag tycker faktisk att de korta låtsnuttar som man fick höra på musikbyrån var skitdåliga
#
visste ni att det är självaste Jarvis cocker som gjort hans första video, den var inget vidare dock , jag blev lite besviken..
#
Jag kan spela fiol-fiol-fiol-lej!
:läs understående med fjollig röst.
”ps. skivan blir till slut både lite skön och intressant.”
David Drazdil glömde testiklarna hos damfrisören.
#
Va?
#
Erlend är snygg.
#
Alltså, de senaste dagarna har ni recenserat så tråkiga och fruktansvärt pinsamma band att jag nästan funderar på att ta ett sabbatsår från dagensskiva.com.
#
VA?! Har jarvis gjort hans första video!?
Debuten som regissör alltså. Dom har ju en sak gemensamt -glasögonen.
#
Varje gang jag laser ”Quiet Is The New Loud” maste jag springa hem och lyssna pa The Stooges i en kvart och skatta oavbrutet at den dar Norgeduon.
#
jarvis gjorde väl en tindersticksvideo i mitten av nittiotalet, så det här är knappast hans video-debut.
#
ta och kamma dig, drazdil! och snyt dig samtidigt..
#
Björn Torske.
#
Ep’s Trailer Park har releasefest för nya skivan L’espirit d’escalier.
Springfield sköter skivspelarna.
Onsdag 19 februari på klubben Rabbit Fighter.
Mosebacke
20-01
Kom gärna!!!
Med vänlig hälsning
Marie & Jimmy
http://www.epstrailerpark.com
http://www.futurelegends.net/rabbitfighter/index.html
http://walk.to/springfield
#
fick inte ljudet att fungera just nu.. grrr.. men killen ser ju ut som Harry Potter!
#
Jarvis har gjort videon till ”On” av Aphex Twin också.
Musikbyrån är tråkigt som sjutton.
#
[...] In A Storm befinner sig.I Crying For Hollywood och Sing Me A Song blir han en tvillingsjäl till Erlend Øye mer än bara utseendemässigt, On Your Owns electropop letar efter topplistorna medan melankoliska [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).