dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Eyedrop: you and me vs. the machine
you and me vs. the machine (CD) Eyedrop
2002
TurnitOff
7/10

Mockasinpop light

Lyssna

Sök efter skivan

Eyedrop kan vara ett bekant namn för er som bor i södra Sverige och/eller er som intresserar er för demoband. Bandet har figurerat i P3 Demo och uppträdde på Rookie 02 i Hultsfred.

För mig var bandet obekant fram till dess att ”you and med vs. the machine” landade på mitt bord för ett par veckor sedan.

Nu när jag lyssnat på skivan många gånger känner jag att Eyedrop har stora möjligheter att bli kända för en större publik. Det talar de starka låtarna för. Möjligen talar konkurrensen av redan etablerade band emot.

Eyedrop spelar mockasinpop. Låtarna är mjuka och följsamma. Det är känslosamt och definierar på många sätt ordet ”fint”. Som känslan av ljusa barndomsminnen, eller något. Musiken är mollbetonad, men ändå varm och glädjespridande.

Ett hyllat band som Eyedrop tål att jämföras med är Edson. Främst på grund av att Eyedrops sångare – och låtskrivare – Carl-Otto Johansson verkar ha en del gemensamt med Edsons Pelle Carlberg. Röstlikheten är kanske det främsta, men deras låtar känns också avskalade och nyanserade på ett gemensamt sätt.

Men Eyedrop känns kanske inte lika tidlösa – eller kanske rättare sagt retro – som Edson. Eyedrop har också likheter med, av många underskattade, Saybia.

De åtta låtarna på skivan är jämna. Inget fläckar ned helhetsintrycket. Den inledande trion låtar är kalasbra. ”Sweet Machine” tassar fram behagligt för att nå ett kontrollerat klimax på slutet. ”The Only Bomb” med sitt ensamma piano i kompet hade kunnat platsa på Suedes ”Dog Man Star”. Med en text som på många sätt känns lite för aktuell.

”Calm now everybody
Wait until the shooting starts
We upset the fat boys
You know they get their funding from God

Hear me know
They've got the only bomb….and we've got the only love”

”(Plans for a) Goldfish Lake” är den tredje låten som höjer intresset för resten av skivan. Snyggt inspirerad av brittisk nittiotalspop.

De övriga fem låtarna håller god klass. Så för dig som inte är rädd för snälla killar som spelar mockasinpop av light-modell är Eyedrop väl värda ett försök. Har du Acid House Kings senaste alster, eller något med Granada i skivsamlingen bör du minst besöka Eyedrops webb för att provlyssna, för att höra på lite spröda molltoner.

Fint är ordet som sammanfattar den här skivan.

Fredrik Welander

Publicerad: 2003-01-24 00:00 / Uppdaterad: 2003-01-24 00:00

Kategori: Recension | Recension: #1805

4 kommentarer

eyedrop är verkligen kanon! mysmusik som tusan.

mia Oregistrerad 2003-01-31 17:27
 

Mockasinpop light…

Tråkigt när recensenter inte kan komma på några bättre valda ord till ett sånt här asbra o underskattat band som borde blivit mer uppmärksammade än de är…

John Oregistrerad 2003-12-09 19:06
 

Enormt bra platta, väntar med iver på nästa

B Oregistrerad 2003-12-22 20:41
 

Vackert, rättare sagt. Otroligt synd att bandmedlemmarna gått skilda vägar.

Medlem 2006-03-10 21:11
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig