dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Walkabouts: Drunken Soundtracks
Drunken Soundtracks (CD) The Walkabouts
2002
Glitterhouse
8/10

En bra introduktion

Lyssna

Sök efter skivan

Kan en samling med överblivet material och alternativa versioner fungera som en bra introduktion till ett band?

Ja, och när The Walkabouts samlar ihop sånt material som spelats in mellan 1995 och 2001 måste det ges ut på en dubbel. Det är ganska självklart. Chris Eckman och Carla Torgerson är ju tämligen produktiva.

Ta till exempel ”Desierto”. En mycket snygg instrumental sak som var b-sida på ”All for this”-singeln 1996. En febrigt svajande gitarr bär upp melodin tillsammans med orgel. Det är ödesmättat och snyggt. Lägg till det blödande munspelssolot och du har ett passande soundtrack till resan.

Rakt igenom är denna dubbel lika stark som The Walkabouts tidigare skivor varit. Melankolin och de jordnära melodierna – ibland traditionellt amerikanska, ibland molligt europeiska – blir i mötet mellan Eckmans skrovliga röst och Torgersons klara något utöver det vanliga. The Walkabouts håller stadigt en favoritplats i min avdelning för höst- och vintermusik.

Jag undrar vad det är som gör att det här bandet aldrig verkar få den uppmärksamhet de faktiskt förtjänar. The Walkabouts alltid är ett av de mest genuina banden. På skiva efter skiva presenterar de nya storheter. Alltid med känsla.

Den här gången är det låtar som ”Master of none”, ”Cover of darkness”, 22 Pisterpirkko-covern ”Shot Bayo” och ”The Getaway” som har den där uppenbara nerven The Walkabouts kan besätta låtar med. En nerv som gör låtarna omöjliga att motstå. Det blöder, men är oerhört livsbejakande och vackert.

Jag vet att det inte är så, men The Walkabouts borde vara ett måste för alla er som gillar melankoli, alt-country, singer/songwriters och dylikt.

”Drunken Soundracks” är en bra introduktion till ett mycket bra band. Dessutom till fyndpris.

Fredrik Welander

Publicerad: 2002-12-22 00:00 / Uppdaterad: 2002-12-22 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1773

9 kommentarer

hej.

nummer 1 Oregistrerad 2002-12-22 00:01
 

No offence, men det var ganska många klyschor där: ”jordnära”, ”skrovlig röst”, ”blöder”, ”nerv”.

Man längtar nästan till pudelrocken.

byzanz Oregistrerad 2002-12-22 00:05
 

The Aboutawalks gillar vi bättre…

Kaktus Rubank and the Baltazars Oregistrerad 2002-12-22 00:09
 

håller The Walkabouts förra b-side-samling ”Death valley dats” för en av deras bästa skivor…ska bli intressant att höra denna…The Walkabouts är tveklöst ett av USAs mest underskattade rockband…och ett av de bästa banden inom alternativ-countryn ;-)

Andrew Oregistrerad 2002-12-22 00:22
 

Ja, men klyschor har ju skapats av vissa älskvärda skäl. Välkända känslor skapar populära uttryck. Flitigt använda eller inte, de måste få yttras. Jag gillar klyschor, då vet jag vad det handlar om.

(Detta endast som kommentar till byzanz klag klichéklank, jag har aldrig hört The Walkabouts.)

Gor-gar Oregistrerad 2002-12-22 04:18
 

imorgon blir det Nas. det är mer spännande det.

fs Oregistrerad 2002-12-22 15:25
 

Den här skivan var ju redigt drängadålig. Jag hade gett den max 2/10. Sellouts!

johan bjurman Oregistrerad 2002-12-22 21:22
 

”Drängadålig” – störtskönt uttryck! Det ska jag komma ihåg.

Jonas Oregistrerad 2002-12-22 22:28
 

Är inte allt s k rocktyckande ett mer eller mindre självgott exekvarande i klyshor, som konsumenten vill bli ledsagad av för ett stöd i sina egna musiklandskap…eller är det ren konsumentupplysning??

cobain Oregistrerad 2003-01-10 13:37
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig