Med en CV fylld med gästframträdanden som är längre än det finns plats i vår databas har det äntligen blivit dags för Large Professor att komma ut i eget namn. Han gör det mesta själv. Tre av spåren har gäster, lika många har någon annan än professorn själv producerat. En sann hiphop-auteur med andra ord.

De tre namnen på gästlistan imponerar. Nas, Q-Tip och Busta Rhymes. Tre av de de senaste tio årens mest respekterade. Det visar om inte annat att Large Professor skaffat sig goda vänner. Tyvärr lyckas inte ens de lyfta det här.

Själv attackerar han beaten på ungefär samma vis som Chuck D; säkert, hårt och med rejäl pondus. Det är bakom mikrofonen han skiner. Ingen tvekan om att karln kan leverera där.

Värre blir det när man lyssnar på beaten. Bleka basar och tama trummor som mal på utan att lyckas framkalla något som helst sväng eller liv. Melodislingor finns knappt några att tala om. Och de som finns framförs på billiga synthar och passerar obemärkt förbi. Det blir påfrestande enahanda efter ett tag. Oftast riktigt dåligt och tråkigt.

En av få låtar jag verkligen gillar kommer redan som andra spår. Direkt efter introt. Den heter ”'Bout That Time” och har potential att bli en mindre klubbhit. Det är en hygglig banger.

Sen är det en lång och trist resa fram tills Busta kommer in och hjälper till att höja temperaturen i ”On” som ligger som spår 14. På ett studsigt djungelbeat tar han fullkomligt över. Riktigt bra.

Annars finns inte så mycket att yvas över. Det mesta passerar med nöd och näppe godkänt. Då och då nås det upp till ok.

Jag är tveksam om det ens skulle gå att krama en bra EP ur den här skivan. Jag ger godkänt för försöket, men till nästa gång hoppas jag att Large Professor tar hjälp med större delar av produktionen. Det här är helt enkelt för trist.