Förra året brakade Physics rakt in på listan över fjolårets bästa houselåtar med dansanta ”Get Out of That Beat”. Tillsammans med sångerskan Lou Lou drog här Malmöduon upp tempot en smula från de tidigare djupare släppen och förflyttade sig musikaliskt tvärs över Atlanten till en het och svettig klubb i New York. Precis lika elegant som tidigare men med än mer sväng.

I somras värmde och gladde de sedan en lätt fuktig publik i danstältet i Hultsfred med en spelning som på nolltid fick både kläder och själ att torka efter skyfallet. Att man sedan istället dansade sig blöt är en annan historia. Här visade Physics att de med full sättning i sina bästa stunder är lika grym liveakt som studioakt.

Men huvudsakligen har Mikael Surdi och Toby Olsson skaffat sig sitt goda rykte genom ett gäng 12″ som ”Mad Love” och ”7 am Sessions” där den senare bland annat snappats upp av Hed Kandi och återfinns på deras ”Beach House 2″.

Grunden har alltid varit varmt pulserande och ultramelodiös mjuk house med ena foten i djupt nere i jazzmyllan och den andra i latinomusikens rytmik. Trumbeats möter levande percussion, programmerade basgångar och varma synthackord förenas med ”levande” instrument. Ett rullande groove som emellanåt bryts av saxsofonsolon, mjuka tvärflöjter, pianon och klingande akustiska gitarrer.

Allt det återfinns på fulllängdsdebuten ”First Flight”. I kubik.

Funkig djup house, discorytmer och stänk av nu-soul. Solister som glänser på sina respektive instrument. Låtar som inte stressas fram utan får tid att växa och utvecklas, de flesta klockar in på en bra bit över fem minuter. Lysande sånginsatser överlag. (Vilka och hur många sångarna är finns det tyvärr ingen information om i mitt förhands-ex men jag undrar om det inte är Lynette Koyana som hörs på ett av spåren?)

Allt samlat i Physics fylliga och ständigt svängande ljudbild. Sammanflätat med ett handlag som känns både fjäderlätt och precist på samma gång.

Stämningar, rytmer och sångare avlöser varandra. Variationen mellan spåren handlar egentligen mest om nyansskillnader av samma tema men samtidigt är låtmaterialet på ”First Flight” rakt igenom så lysande att man bara njuter.

Man kan, om man vill vara ogin, ha invändningen mot ”First Flight” att den som album i längden blir lite för mycket av det goda. Att lyssna på den från början till slut blir lite för mycket samma lika. Var och en för sig är låtarna smakfulla och oemotståndliga housekarameller men smäller man i sig alla på en gång smakar det i längden inte lika gott.

Men det är ju å andra sidan inte svårare än att låta bli att göra det utan att spisa ”First Flight” som den gör sig allra bäst. I portioner efter humör och lust.

Softa till jazzigt coola ”Flying Away” och djupt gungande ”Carry U Inside”, dansa loss till latinosväng och percussiondriv i ”Believe In Love” och singeln ”The Most Beautiful Boy in Brazil”, öva på sin bossanova till ”Leaving Monte Carlo” eller besöka glädjehouset i ”Summer” och ”Movin”.

Då är ”First Flight” en flygtur man aldrig vill ska ta slut.