I dansmusik-kretsar, framförallt i Storbritannien, har Layo Paskin och Matthew ”Bushwacka!” Benjamin varit erkända namn sedan mitten av 90-talet. De driver tillsammans den inflytelserika klubben The End i London, har ett grundmurat rykte som DJs för sina femtimmars-set där de friskt kastar sig mellan olika genrer och har genom åren remixat ett otal låtar åt andra artister.

Nya ”Night Works” bygger till stora delar på samma formel som duons DJ-set och första skiva ”Low Life” – en salig blandning. Här finns inslag från techno, house, electro, drum’n’bass, jazz och lite till. Breakbeats korsas med bongotrummor och kastanjetter, elgitarr-samplingar med blås och mullrande basgångar.

Själva rubricerar Layo & Bushwacka! sin musik som tech-house men ibland känns det som en lite klen beskrivning. Den rymmer nämligen så mycket mer.

I Suggestiva ”Shining Through” är grunden funkig improvisationsjazz och just jazzinfluenserna är något som kommer igen även i grooviga ”Blind Tiger” och ”We Meet At Last” även om de där får konkurrens av riktigt fläskigt mörka basgångar. ”Let The Good Times Roll” ångar på med smattrande breakbeats och scatsång, ”All Night Long” snuddar vid hard-house för att i ”Sleepy Language” med sina kusliga ljud och ensamma trumpet bjuda på filmmusikliknande stämningar.

Men skivans höjdpunkt är ”Love Story” där duon kring en grund på basgången från Devos ”Mongoloid” och Nina Simone-samplingar kontinuerligt bygger på med allt fler inslag tills låten exploderar rakt in på dansgolvet. Där, men bara just där, snuddar Layo & Bushwacka! lite grand vid The Avalanches.

I samtliga låtar ligger det också en riktigt dov bas som pumpar musiken framåt även om den kan vara lite svår att upptäcka till en början. Det krävs att man krämar på stereon lite extra för att den ska märkas på allvar.

”Night Works” är väldigt snyggt producerad, man missar inte ett ljud, och späckad med fräcka infall men samtidigt är det lite svårt att placera skivan. Den har lite för mycket rytmer och snabba beats för att passa som chill-skiva men samtidigt för lite driv och sväng för att vara en renodlad dansplatta. Det gungar på från början till slut men lyfter aldrig, med ”Love Story” som lysande undantag, mot de riktiga höjderna.

Lite för ofta hamnar Layo & Bushwacka! tyvärr, hur klockrent ”Night Works” än låter, i ett musikaliskt ingenmansland.