På lördag smäller det. Dags för Eurovisionens stora schlagerkalas igen. I år hålls det i i Estlands huvudstad Talinn, efter att en spattig pajas och en gammal okänd discokung vann i Köpenhamn.

Man kan väl förhålla sig till detta spektakel på olika sätt. Själv tycker jag – trots den ofta vedervärdiga musiken – att detta är en av årets absoluta mediala höjdpunkter. Här tänds ett antal stjärnor och brinner ut lika snabbt som tomtebloss. Ömsom vackra, ömsom apfula. Små tonårsflickor med späda röster blandas med gamla grånade män. Allt på en scen och i ett sammanhang som kan sammanfattas i ordet kitsch.

En sådan här skiva är fullständigt omöjlig att recensera på vanligt sätt. Det här nämligen väldigt få låtar/artister ni kommer höra efter lördag. Här finns inga hitlåtar. Det mesta är såsigt och urvattnat. Men ett par timmar på lördag kväll kommer dessa låtar vara världens bästa. Precis så länge som strålkastarna lyser. När eftertexterna klingar ut är det över för den här gången. Betyget under sändning för dessa låtar blir av princip en tia. Efter sändningen av princip en nolla. Därför ger jag den betyget fem. Som en kompromiss.

Ok, här följer en kort genomgång av låtarna.

One – ”Gimme”
Cypern ställer upp ett pojkband med en discoschlager med häftplåster-refräng. Inte helt olikt Barbados, tror jag.

Jessica Garlick – ”Come Back”
Englands bidrag är en sömnpiller till ballad helt utan innehåll. Tror de försökt göra nån sorts gospel i refrängen.

Manuel Ortega – ”Say a Word”
Österrike bjuder på en stilig ung man som sjunger en låt som jag aldrig uppfattade. Uptempo schlagerpop ni hört förut.

Michalis Rakintzis – S.A.G.A.P.O
I årets grekiska låt lyser bouzokin med sin frånvaro. Istället bjuds vi på en präktig åttiotals synthdisco-dänga som låter väldigt tysk. Självklart framförd av en snubbe med skinnkläder. En av de bättre låtarna i startfältet.

Rosa – ”Europe's a Living Celebration”
Det här käcka spanska bidraget är rakt igenom vedervärdigt.

Vesna Pisarovic – ”Everything I Want”
Det här kroatiska bidraget tar slut innan det börjar. Präktig schlagerpop med åttiotalsvibbar. Går spårlöst förbi.

Prime Minister – ”Northern Girl”
En grupp ryssar som gör en hyggligt modern poplåt som nog faktiskt kan ha visst hopp om liv i kommersiell radio.

Sahlene – ”Runaway”
Estland lånar in svenska Sahlene och gör en slätstruken radiolåt som ni kommer höra i bäst-musik-just-nu-kanalerna framöver.

Karolina – ”Od nas zavisi”
Makedonien är ett av få länder som faktiskt vågar landets musik prägla bidraget. Men låten saknar struktur och lyfter aldrig.

Sarit Hadad – ”Light a Candle”
Här kläms det i att ”a thousand candles in the dark will open up our hearts”. Lika spännande som de där raketerna man köper dyrt till nyårsafton och som bara tjuter när man skickar upp dem i mörkret.

Francine Jordi – ”Dans le jardin de mon âme”
Schweiz ställer återigen upp men en söt liten flicka som sjunger en söt liten ballad. Gäsp.

Afro-dite – ”Never let it go”
Ni har redan hört den till leda. Men det här är nog startfältets starkaste låt. Gladys, Blossom och Kayo bör vinna med sin glädjespridande sjuttiotalsdiscoschlager.

Laura – ”Addicted to You”
Finland är något otippat kanske det största hotet mot en svensk seger. Samma recept. Svänger nästan lika bra.

Malene Winther Mortensen – ”Tell Me Who You Are”
Idén som knasiga men farliga Pia Kjaersgaard kom med om att göra om Öresundsbron till klaffbro kanske inte är så dum, trots allt. En riktig skitlåt som danskarna terroriserar oss med i tre minuter.

Maja Tatic – ”Fairytales About Love”
Vill gärna slippa höra denna praktschlager en gång till.

Sergio and The Ladies – ”Sister”
Årets rockande farbror kommer från Belgien och ser ut som en blek, fet David Letterman med som tagit otillåtna medel. Det låter sämre.

Sandrine Francois – ”Il faut du temps”
Skivans enda ballad med klass kommer inte helt oväntat från Frankrike. Doftar Celine Dion lång väg. Kan säkert utmana i toppen.

Corinna May – ”I Can't Live Without Music”
Har tyskarna nånsin skickat en bra låt till festivalen?

Buket Bengish & Group Sapphire ”Leylaklar Soldu Kalbinde”
Turkarna skäms inte för sin musiktradition. Det gör att den här låten sticker ut i det här slätstrukna och liktriktade startfältet och svänger riktigt trevligt.

Ira Losco – ”7th Wonder”
Såsig låt som aldrig kommer igång. Ingen melodi som fastnar. Ingen röst med kraft. Malta vinner inte i år heller.

Monica Anghel & Marcel Pavel – ”Tell Me Why”
Rumäninen är väl nya i detta sammanhang? Denna duett innehåller lite känslor och jag hoppas den får än bättre placering än den jag befarar.

Sestre – ”Samo Ljubezen”
Transorna från Slovenien kanske är sevärda, men inte speciellt kul att lyssna på. Låten är nog rätt skön, men de sjunger knappast bra. Glammig schlagerdisco.

Marie N – ”I Wanna”
Lettlands bidrag är också den en flirt med sjuttiotalsdiscon. Fast byter skepnad till nån sorts latino-schlager i refrängen vilket förbryllar en aning. Ingen allvarlig utmanare mot toppen, men väl en outsider.

Aivaras – ”Happy You”
Snyggaste frisyren. Sämsta låten. Så oerhört menlös. Slöseri med dyrbar tid.

Så är det. Striden står mellan sjuttiotalet och åttiotalet tror jag. Sverige och Finlands discoflirtar mot Greklands åttiotal. Kanske kan Rysslands och Estlands nutida radio-utslätade låtar hota.

Som vanligt årets största pseudohändelse. Skivan kommer återfinnas på rea ganska snart. Ni vill inte köpa den.

Men missa för all del inte sändningen på lördag. Det är då, bara då, de här låtarna betyder något.