Recension
- In Search of... v.2 (cd) N*E*R*D
- 2002
- Virgin
Bättre kan ni
Lyssna
Externa länkar
- N*E*R*D
- Officiell sajt.
Den andra editionen av den här skivan kom några månader efter att originalversionen dragits in. (Jag recenserade förra versionen den 19 augusti 2001 och om du vill veta mer om gruppen och skivan kan du klicka på länken intill och komma tillbaka hit sedan.)
The Neptunes är ett flitigt anlitat producentteam i USA för tillfället och deras hiphop- och popproduktioner står i rätt stark kontrast till de egna skapelserna i N*E*R*D-skepnad. Men soundet är ju bekant, även i detta försök till omformulering. Influenserna från AC/DC, som N*E*R*D själva pratar om, hörs inte särskilt mycket. Det är snarare 80-talshårdrock jag tänker på både vad det gäller gitarrsound och trumbankande.
Jag har ägnat mig åt att jämföra de båda versionerna och efter en ganska långsam analysprocess inser jag att att de är väldigt lika. Låtarna är i stort sett orörda, med undantag av en del mixning och att det förekommer levande trummor och gitarrer här och där. Efter initiativet att ta tillbaka skivan för att göra den mer organisk känns det lite snöpligt. Det låter fortfarande minimalistiskt och vasst, precis som det brukar.
Den här jämförelseprocessen har dock fört med sig att jag har tröttnat hårt på några tjatiga låtar som jag gillade förut och å andra sidan insett att här finns några riktiga guldkorn. ”Lap Dance” har fått hårda slammertrummor och det är väl kul. Det känns kanske lite onödigt, eftersom den var helt ok förut med sina vassa elektrobeats. Fast det är ju fortfarande en bra låt.
”Stay Together” gillade jag från början och den är tack och lov i orginalskick. En fantastisk låt. Och så finns ”Provider” som har sluppit sin fåniga trummaskin och blivit riktigt skön. Den låt som genomgått störst förvandling är ”Rock Star”, som förut var ganska blippig och könlös, men i sina nya kläder fått ett ursinnigt sound som bättre passar ihop med sitt innehåll och den arga sången.
Jag hoppas N*E*R*D fortsätter på den väg de trevat sig fram på här. Den här skivan är långt ifrån det mästerverk jag i mitt stilla sinne hoppades på, men ambitionen att mjuka upp och fylla ut är åt helt rätt håll.
Publicerad: 2002-04-11 00:00 / Uppdaterad: 2008-02-13 08:01
6 kommentarer
Gäsp…
Neptunes är ju måttligt upphetsande. Dom har ju för övrigt aldrig varit speciellt roliga. Fast de hade väl nån låt med på fantastiska första blackstreet plattan.
Det var väl höjdpunkten.
#
det här en grymm skiva, starkt låtmaterial och originell inramning rekomenderas till alla som uppskattar bra musik oavsett genre
#
nån som vet hur jag kan få tag på originalskivan, den som släpptes 2001?
#
Tha Neptunes is tha shit…. period….
#
Vilken av versionerna ska man köpa om man inte har någon? De fick ju olika betyg, men beror det på att recensenten ogillar att man släpper, i princip, samma platta två gånger. Eller beror det på att v2 är sämre.
#
måste ha den första versionen. kan inte hitta'n nånstans dock. nån som vet var den kan tjackas?
#
Kommentera eller pinga (trackback).