Det vore så otroligt lätt att såga den här skivan bara därför att det står just Jennifer Lopez på skivan. Sågad av alla som kan något om soulmusik. Alla som är äkta musikälskare.

Visst, hon är knappast en av våra största sångerskor. Och hennes skivor kommer knappast att sätta några djupare avtryck i musikhistorien. Men hon har några fantastiska singlar bakom sig. If You Had My Love, Waiting For Tonight och Love Don’t Cost A Thing är riktigt bra. Minimalistiska Play kommer inte långt efter. I’m Real (Murder Remix) är fantastisk.

Det de flesta av dem har gemensamt är att de är remixer av albumversionerna. Därför känns en remixskiva med Jennifer Lopez som något helt logiskt.

Remixen på Love Don’t Cost A Thing skiljer sig inte speciellt mycket från singelversionen, mer än att Fat Joe hoppar in och gör sin grej. Senaste singeln Ain’t It Funny har återigen Ja Rule som gäst och funkar på med sin välbekanta Craig Mack-sampling. Remixerna av I’m Gonna Be Alright och, förstås, I’m Real följer i samma popfunkspår. Detsamma gäller Rodney Jerkins-mixen av If You Had My Love.

Walking On Sunshine är däremot solskenshouse när det svänger som allra gladast. Så långt är det här faktiskt en riktigt sjuhelsikes partyskiva.

Tyvärr kollapsar skivan efter det. Waiting For Tonight (Hex’s Momentous Radio Mix) är aptrist radiotechno. Originalremixen finns med, men då på spanska, förmodligen endast intressant för de riktigt hardcore-Lopez-fansen. De övriga mixarna är inte heller speciellt mycket att ha. Dessutom borde Lopez hålla sig borta från låtar som kräver stora röstinsatser. Balladerna Alive och No Me Ames är verkligen vidrigt smöriga.

På det hela taget är Jo To Tha L-O! ändå Jennifer Lopez bästa skiva. Och det finns faktiskt några riktigt bra låtar med här. Men egentligen räcker det att leta upp singlarna jag nämnde i inledningen för att få det du behöver av Jennifer Lopez.

Och jag drar av en poäng bara på grund av kopieringsskyddet på skivan (se bonusrutan).