dagensskiva.com

Podradiopriset 2008: Bästa musik

48 timmar

dagensbok.com

  • Anders Ryman 'Livets steg' Livets steg Anders Ryman
    2009-01-09
    Kulturantropologi, smaka på det ordet! Jag ser framför mig dammiga luntor i ett bibliotek, Sten Bergmans röst från en gammal …
  • Leonora Carrington 'Hörluren' Hörluren Leonora Carrington
    2009-01-08
    Åh, vilken resa! Underfundig, sprakande och jag vet inte vad. Mitt huvud snurrar när jag tänker på alla bilder som …
  • René Vázquez Diaz 'Florina' Florina René Vázquez Diaz
    2009-01-07
    “Florina” är berättelsen om den rullstolsburna Florina som inte kan glömma sitt första sexuella möte med José. Hon var tretton …
  • Gå till dagensbok.com

Recension

Alec Empire: Addicted to you
Addicted to you (cds) Alec Empire
2002
DHR/Hok/MNW
7/10

Addicted to noise

Sök efter skivan

Alecs soloskivor har aldrig varit samma sak som Atari Teenage Riots. Alltid konfronterande, men inte på samma sätt. ATR konfronterar och attackerar omvärlden. Alec Empire är konfrontativ också som soloartist, men ofta inåt sig själv. Det känns mer fokuserat den här gången. Annars brukar hans soloskivor mer vara en ventil för att experimentera utanför ATRs form. Nu står det mer för sig själv. En fortsättning både på sina egna soloverk och ATR.

“Addicted to you” minner om Stooges “I wanna be your dog” med lätt söndertrasade taktslag i ganska maklig takt, för att vara Alec när han inte ger ut på Geist. Fan vet om det inte är en kärlekssång. Eller också är knarket bara knark och inte Nic Endo. Den är ganska enkelt uppbyggd runt ett trumkomp som stompar i bakgrunden och en synthslinga som rullar runt. “I'm addicted to you / 'Cause you'll get me through” sjunger Alec men han låter uppgiven. Det galna drivet från ATR hörs aldrig i rösten, inte ens när han tar i och skriker. Skriken är dessutom återhållet mixade, likt Trent Reznors i “We're in this together”.

Andra låten är “Killing machine” i en lång version. Låten börjar med en raket som far iväg och Alec räknar in, säkert med en massa utropstecken efteråt. Tempot är lite högre och en hårt distad och samplad gitarr ligger i en loop i bakgrunden. Förvrängda breaks med trummor så snabba att de nästan flyter ihop till en ton. Det är överhuvud taget mer ljud på det här spåret, fler lager och efter fyra minuter bryter Nic Endo dessutom upp låten med ett kaosnummer. Fantastiskt skönt.

Det finns ett liv efter Carl Cracks död för Alec. Om det blir i Atari Teenage Riots form eller ej spelar inte så stor roll om han fortsätter satsa så här på sina solosläpp. Båda spåren lovar gott inför dubbelskivan “Intelligence & Sacrifice” som kommer om några veckor, även om inget spår är från den andra skivan som skall vara en lugnare färd in mot Alecs helvete och ut igen.

Men jag väntar med de allra högsta betygen tills vi får höra hela bilden.

Kal Ström

Publicerad: 2002-04-03 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-13 00:44

Kategori: Recension | Recension: #1383

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig

Annonser

Vill du sälja våra annonser?

dagensskiva.com och dagensbok.com söker annonssäljare.

Stödköp i dessa butiker:

Kompisar

Magma

Vill du vara med?