Recension

- Chapter One (CD) Jay-Z
- 2002
- Roc-a-Fella Records
Jay-Z samlar sig
Lyssna
Externa länkar
- jay-z.net
- Leder direkt till Jay-Z:s skivbolag, Roc-a-Fella Records.
Sex album på nästan lika många år. Det är imponerande. Vad som imponerar ännu mer än att nästan vartenda ett är så jäkla bra. Efter braksuccén med The Blueprint tyckte den käre Jay-Z att det var dags att samla ett gäng låtar från de första tre skivorna: Reasonable Doubt, In My Lifetime och Hard Knock Life. Bland dem är fortfarande debuten min favorit.
När jag recenserade The Blueprint konstaterade jag att Jay-Z inte är världens främste MC. Det väckte rätt mycket reaktioner. Men det står jag fast vid. Det är inte rapparen Jay-Z som gett honom den plats han har idag. Det är entertainern Jay-Z. Och det är entertainern Jay-Z som är en jävel på att få till fanatiskt svängiga refränger.
Inte helt oväntat är det Jay-Z:s stora genombrottslåt som inleder. Hard Knock Life med sin Annie-sampling. En låt jag inte stod ut med när den kom, men som jag faktiskt gillar idag. Men den står sig slätt när Jay-Z börjar rada upp sina riktiga groove-vältare.
Wishing On A Star lyckas faktiskt använda Rose Royces klassiker med äran i behåll. Can I Get A… är futuristisk Timbaland-funk med en då rätt okänd Ja Rule som gäst.
Men skivans riktiga höjdpunkt är låt sex till åtta. Först ut är Can’t Knock The Hustle, en av nittiotalets bästa raplåtar, med en överjordisk insats av Mary J. Blige. Stenhårda Ain’t No Nigga bjuder på riktig jävla attitydrap från Foxy Brown över en Seven Minutes of Funk-sampling. Imaginary Player är mer tillbakalutad soulhiphop trogen Rene & Angelas original.
Men allt är inte frid och fröjd, det finns tråkigare stunder också. I det här sammanhanget känns Sunshine, The City Is Mine och Money Ain’t A Thing svagare än när de ligger på albumen. Och jag hade faktiskt glömt hur irriterande Money, Cash, Hoes är.
Även om det här är en helt okej inkörsport till Jay-Z-land kan jag inte riktigt rekommendera den. Alla albumen finns redan ute som mid-price och då får man dessutom tre förbaskat bra skivor för lite mer pengar än den här samlingen.
Fast min främsta invändning är nog att det här känns som en riktigt utstuderad kassako. Men det är kanske bara jag.
Köp debuten istället. Fortsätt sedan med alla andra Jay-Z-skivor.
Publicerad: 2002-03-14 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-17 16:49
En kommentar
Hej.
#
Kommentera eller pinga (trackback).