dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Deerhoof: Holdypaws
Holdypaws (cd) Deerhoof
1999
Kill Rock Stars
8/10

Tack

Lyssna

Sök efter skivan

Något av det bästa med att skriva för dagensskiva.com är att det ger så mycket tillbaka. Ett av de tydligaste exemplen på det från senare tid är mitt inköp av Deerhoofs Holdypaws. Det började med en tråd på diskussionsforumet med rubriken Indie-math-rock framförd av mentalpatienter (Deerhoof). Sånt måste ju uppmuntras tänkte jag, så naturligtvis beställde jag en skiva. Och den har inte lämnat min bärbara cd-spelare sen jag fick den för några veckor sedan.

Mentalpatienter, kanske, men det där med mathrock vet jag inte. Deerhoof spelar punkrock på samma sätt som Beat Happening en gång gjorde det. Konfronterande, men sött. Inte för att det finns särskilt många fler likheter än så. Många jämför med Blonde Redhead, men Deerfoot är mycket mer oslipade i kanterna och därför bättre.

Kvartetten levererar en ljudmatta som ett aggressivt indierockband där varje instrument i den traditionella rocksättningen får vara sig självt. Rob river av enkla gitarriff som sliter i mina hörlurar. Greg slamrar charmerande hårt och slafsigt på trummorna. Kelly levererar ljud som närmar till missljud med sin keyboard, ungefär som den där synthtonen Sara Almgren spelar under refrängen i The (International) Noise Conspiracys Smash It Up – jag hatar den, men älskar den. Basen hanteras av Satomi och över alltihop sjunger hon med höga toner och spröd röst. Ofta i samma tonläge som synthen så ljuden blandas och jag lika gärna tänker varningssignal som musik. Allra närmast följs de åt i Moose's Daughter där Satomi och Kelly är som ett i de första textraderna (”Slippy, Sloppy, Hoofy, Tippy, Toppy, Floppy, Foot / A foot”).

Texterna på skivan är små nonsensdikter om djur och natur. Jag känner mig som tolv år, ljudhärmande medsjungande till någon favorit, då jag knappt hör vad hon sjunger eller tappar sammanhanget om jag inte sitter med texthäftet framför mig. Men det gör ingenting. Rösten är bara ännu ett instrument.

Min första kärlek var The Great Car Tomb. Satomi stöter ut små söta ljud och bandet bygger upp bakom. Återhållet och smått frustrerat. De får aldrig rocka ut riktigt och behåller den där frenesin i det lilla som är. Helt fantastiskt. Nu, när jag och Holdypaws fått lite mer tid med varandra har jag svårt att välja. Jag vill inte välja, jag tar om från början. Om och om igen.

Jag brukar försöka hålla koll på Olympia-bolagens släpp. Ibland slipper en del igenom. Så tack Jesper, Benjamin, Martin och ni andra för att det inte stannade där den här gången.

Kal Ström

Publicerad: 2002-02-14 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-02 10:24

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1300

5 kommentarer

oj oj kul initiativ! Minns att jag själv starkt funderade på att skaffa mig ett exemplat den gånge. Nu blev jag påmind om det jag glömt bort bara :)

martin friberg Oregistrerad 2002-02-14 09:50
 

Wohoo, jag har lyckats få en skiva recenserad på dagensskiva ;) Vet inte varför mitt inlägg i forumet togs bort, men när jag startade diskussionen om Deerhoof tyckte jag att mathrock var en passande betäckning, något som jag själv inte håller med om längre heller. Nåja, Deerhoofs första skiva, The Man, The King, The Girl, lär vara ännu bättre än denna.

Pimpdaddy Jesper Marksell Oregistrerad 2002-02-14 10:05
 

örsta gången på mycket, mycket länge som en ny uíntressant skiva recenseras här. mer okända indie band tack!

Hugo Oregistrerad 2002-02-14 17:22
 

bunny,bunny,bunny,bunny,bunny

BUNNY!

Det är bara att hoppas att gore in beans är med på nya plattan

the shoe guy Oregistrerad 2002-02-14 19:09
 

”Gore in Beans” är en version av ”Gore in Rut” från ”The Man, the King, the Girl” och finns på samlingsskivan som följer med fanzinet Cool Beans, nummer 12.

Kal Ström Oregistrerad 2002-06-29 22:18
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig