Så sade alltid min gamle, och inte allt för käre, musiklärare på gymnasiet.

Om det sedan handlade om föregående veckas operapremiär i den kungliga huvudstaden, uruppförandet av ”Trollflöjten”, eller dagen då de afrikanska rytmerna först såg dagens ljus, spelade mindre roll.

Det må vara hänt att den här singeln heter ”Dansa efter min pipa”. Det är visserligen en helt okej låt från bob hunds senaste platta. Men det är sekundärt i sammanhanget.

Den här singeln handlar om ”Din hund”. Den frustande covern på The Stooges ”I Wanna Be Your Dog”. Inspelad på Hultsfredsfestivalen för två år sedan, då den ännu inte var en given del av bandets setlista.

Vet inte om det var första gången de spelade låten live, men det var i alla fall första gången jag hörde den. Och jag vet att den aldrig låtit riktigt lika bra sedan dess.

Den stora vattenpölen som folk hade undvikit en och en halv timme tidigare var sedan länge absorberad i kläderna hos de närmast sörjande. Publiken hade gemensamt ångat ut en halv Huling. Svett och kollektiv eufori.

Konserten var nästan slut, men långt ifrån över skulle det visa sig.

De första ackorden vräktes ut med en frenesi och tyngd som kanske eventuellt kan matchas av liveversioner av låtarna på ”Ett fall och en lösning”-EP:n. Och de följande minuterna skakade halva Småland. Ett välljudande jordskalv.

Och när man trodde att det var slut efter fyra och en halv minuts mangel så börjar det om igen. Det monotona malandet som var rock i dess ädlaste form.

bob hund brann och Thomas Öberg agerade förste chefspyroman och öste bensin på lågorna.

När man så efter konserten tagit sig tillbaka hem till dagensskiva.com-campen, trött, lerig och överlycklig, så möttes man av en missunsam Mikael som förbannade både mig och det faktum att han hade matlagningsansvaret den dagen och valt att stå över just bob hund som han ändå hade sett femtielva gånger. Jag som inte hade hängt med The Stooges sedan dag ett, och knappt visste vilka det var, var minsann inte värdig att få höra den låten. I alla fall inte när han själv bara hade uppfattat den bitvis när vinden låg på från Hulingen bort mot husvagnscampingen.

Istället för konsert: missunsamhet.

Om jag minns det hela rätt smakade den vegetariska böngrytan med tillhörande tetravin alldeles utmärkt och till skillnad från vissa åt jag den med ett leende på läpparna.

Den här singeln är värd att köpa för den frustande versionen av ”Din hund” som spelades in av P3 som var på plats. Kanske borde jag egentligen skicka den till käre Mikael så att han också kan få höra hur bra det egentligen var?

Om han lyssnade riktigt noga skulle han nog kunna se mig hoppa omkring där i leran med ett stort leende på läpparna.

Men det blir nog inget med det. Jag behåller min egen lilla ”sex och en halvminuterstidsmaskin” själv. För att genom en knapptryckning kunna färdas tillbaka till sommaren 1999.

För bra var det. Jävligt bra.

Jag vet, jag var där.