I USA har Afu-Ra varit ett bekant namn i hiphopkretsar sedan 1994. Det var då han presenterade sig på Jeru the Damajas platta ”The Sun Rises in the East”. Ett samarbete som fortsatte fram till för något år sedan när han beslöt sig för att det var dags att göra en ordentlig satsning på sin egen karriär. Och efter diverse förseningar på grund av skivbolagskrångel kommer nu hans fulllängdsdebut ”Body of the Life Force”.

Men det är alltså ingen novis vi talar om här. Han har förutom samarbetet med Jeru the Damaja gästat på ett antal andra artisters plattor, på samlingar och dessutom släppt ett antal egna 12:or. Han har också fått rykte om sig att vara en av de vassare textförfattarna på New Yorks hiphopscen. Både Gang Starr och Wu-Tang Clan-lägret har uttryckt respekt för hans kvaliteter som MC.

Det finns också medverkande från de båda på ”Body of the Life Force”. GZA och Masta Killa representerar Wu-Tang-kollektivet genom att gästa på var sin låt och Gang Starrs producentsnille DJ Premier har producerat och lagt sina patenterade feta beats på fem av plattans låtar, bl a singeln ”Equality”. Onekligen ett bra utgångsläge för en debutplatta.

Man förstår snabbt varför Afu-Ra fått sitt rykte och all uppbackning. Hans texter skiljer sig från överflödet av rhymes om billiga brudar, dyra bilar, stora vapen och ännu större sedelklämmor. Istället är texterna snudd på poetiska, fyllda av metaforer och liknelser och nästan helt utan vare sig svordomar eller könsord. Han använder och kopplar ihop ord på ett sätt som gör att jag de första gångerna inte alltid var helt på det klara med vad han ville ha sagt. Även ämnesvalen i Afu-Ras texter är lite ovanliga. För även om en del rör uppväxten i New York och hans skills som MC handlar mycket om vikten att vara i harmoni med sig själv och andra, både fysiskt och mentalt.

Det är nog ingen vågad gissning att de faktum att Afu-Ra är Rastafari och en hängiven Tae Kwon Do-utövare har en del att göra med texternas innehåll. Annars är inte steget särskilt långt till artister som Common, Talib Kweli och polaren Jeru the Damaja. Skillnaden är att Afu-Ra ibland svävar ut och är mer kryptisk än de. Fast oavsett hur komplicerade texter han syr ihop har Afu-Ra hela tiden ett mjukt flow och bevisar snacket om hans MC-skills inte bara är snack.

Soundmässigt känns ”Body of the Life Force” ganska avskalad. Inte så att den saknar feta låtar och beats som kan få vem som helst att börja skaka skallen. Men den är inte i närheten av Outkasts framtidsfunk eller Ruff Ryders hårdkromade bounce. Lite mer old-school om man så vill. Ingen överflödig produktion utan mer rakt på sak. Men visst svänger det. Lyssna bara på reggaegungiga ”D&D Soundclash” med sin Barrington Levy-sampling och sköna mötet med gaphalsarna M.O.P. i ”Warfare”.

Men även om jag gillar skivan och trots att det varit ett antal olika producenter inblandade känns det ändå som något saknas. Jag kan inte sätta fingret riktigt på vad det är men något gör att ”Body of the Life Force” känns lite, ja i brist på ett bättre ord, kall. Ett uns mer soul och en viss sållning av låtarna, inte minst den onödiga latinoflirten ”Caliente”, hade gjort den här plattan till en riktig fullträff.

Fast det är egentligen bara lite puts och inget som kan ta ifrån Afu-Ra att ”Body of the Life Force” är en bra platta och en riktigt vass debut. Inget snack om den saken.