Jag måste erkänna det med en gång – jag har svårt för den här skivan. Jag har länge hoppats att jag ska upptäcka hemligheten med den. Att det ska visa sig att det döljer sig storverk bakom den flortunna falsettsången. Att melodierna ska eka av saknad i mitt huvud när jag inte har skivan på. Men av detta blev intet.

Damon & Naomi är en duo som gjort skivan tillsammans med det japanska bandet Ghost. De lärde känna varandra redan 1995 och efter att ha turnerat ihop i både Japan och USA bestämde de sig för att göra en platta ihop. Den började spelas in för drygt ett år sedan efter det att banden hade skickat låtidéer fram och tillbaka mellan USA och Japan. För några månader sedan släpptes den i Sverige.

Resultatet är en finstämd skiva med smekande stråkar som suger kraftigt. Det kanske skulle kunna vara vackert, men jag kommer inte över känslan av att det rör sig om påfrestande prettomusik – rakt upp och ner. Deras sångröster förstärker bara känslan av att det ska hoppa fram anemiska engelskor iklädda viktorianska klänningar och peacemärken bakom nästa melodislinga. Spinetter och westerngitarrer i en allians från helvetet. Musiken låter som en blandning av brittiskt 1800-tal och amerikanskt 60-tal och den är bara så… enerverande dålig helt enkelt.

Ingen mening med att ödsla fler tangenttryckningar på det här nu. Jag har sagt mitt.