En skiva som får mig på riktigt bra humör varje gång jag lägger den i CD-spelaren är The Beta Bands ”The Beta Band”. Deras lekfullhet, skruvade samplingar och utflippade ljudexperiment på en bas av enkel folk-pop får alltid mina mungipor att börja peka uppåt. Det är gjort med en värme och fantasi som gör musiken smått oemotståndlig. Och för varje genomlyssning hittar jag fortfarande nya detaljer som gått mig förbi tidigare.

Men varför denna hyllning till The Beta Band?

Förklaringen är ganska enkel. The Beta Band och engelska trion Brothers in Sound har så många gemensamma beröringspunkter att en jämförelse känns närmast oundviklig. Inte nog med att bägge banden ligger på samma etikett och har uppträtt tillsammans. Precis som The Beta Band har Brothers In Sound på sin fullängdsdebut valt att samla sina tre första EP:s. ”Family Is For Sharing” är sammanställd av EP:na ”Barelyafterawake”, ”Just Like A Day” och ”The High And Low Show”.

Men det roligaste är att banden faktiskt ligger så nära varandra i sound och uttryck. För precis som sina kollegor bjuder Brothers in Sound på en ordentligt omtumlande upplevelse. Inslag från de mest oväntade håll och genrer samlas i säregna och skönt flumgungande låtar.

Fast även om det finns uppenbara likheter mellan banden så är inte Brothers in Sound några kopior. Det är ganska svårt att pejla in precis vari skillnaden ligger men om man sammanfattar det med att säga att de bägge banden har lite olika infallsvinklar i sin musik ligger man nog inte så långt från sanningen. Där The Beta Band många gånger svävar ut mot det mer psykedeliska och episka håller sig Brothers in Sound närmare electronica och rock. Visst finns det psykedeliska inslag hos Brothers in Sound också men överlag är deras låtar rakare. Lite mer pop, fast på ett skruvat vis.

Samtidigt är musiken i bägge fallen ungefär lika svår att beskriva. Men om grabbarna i Air, Gomez och Blur efter att ha delat på en feting med Primal Scream tillsammans beslutat sig för att spela in galna elektroniska Beach Boys och Simon & Garfunkelcovers med Badly Drawn Boy på kör och Beck som producent hade det kunnat låta lite så här. Ungefär.

Och visst gillar jag det. Brothers in Sound har kombinationen av uppfinningsrikedom, glädje och humor jag saknat sedan, just det, ”The Beta Band”. Att betyget trots allt inte blir högre beror helt och hållet på skivans sammansättning. Det märks att det handlar om tre separata EP:s. Framförallt är ”Family Is For Sharing” alldeles för lång. En del av låtarna, hur bra de nu än är, förlorar lite av sin kraft på grund av det. Man orkar inte riktigt hålla intresset vid liv. Hade man skippat ett par av de ganska onödiga alternativa mixarna hade bara det gjort en hel del.

Men förutom det och ett lite splittrat intryck är ”Family Is For Sharing” en riktigt bra introduktion till ett band som jag tror kan åstadkomma något riktigt stort inom en snar framtid. Glad gör de mig redan.